Skitliv

Jag vet inte varför. Men jsut ikväll mår jag så jävla pissigt.
Eller jo. Jag vet varför. Jag har varken sovit eller ätit. Fan vad less man blir på sånt.
Sen hatar jag alla mina vänner med. Det känns så jävla bra.
Jag hatar ingen. Vad jag menar är att det är ett sådan yttepyttelitet antal av dem här i Uppsala som jag får ut något av att umgås med. De flesta är så jävla korkade.

Smart av mig att skriva det här, eftersom det mest är vänner som läser. Och eftersom dagens lärdom är att de flesta tror att de är hatade, att det är just dem man syftar på när man klagar såhär, så känns ju utgången såder halvbra.

Det är verkligen så. Alla tänker så. Fast man visar det inte. Endel säger det, det uppskattas, på andra märker man det på andra sätt.

Jag vet inte vart jag vill komma. Sjukt tjurig som sagt. Skyller på pms?
Iaf, det jag skulle säga var, att om jag läste detta, då någon jag kände hade skrivit, så hade jag så inte tagit åt mig. Jag skulle helt fräckt anta att jag var en ur dendär pyttelilla eliten. Är det nåt fel på mig kanske? Fast jag menar, jag känner mig ju oftast som en av de roligaste i min egen vänskapskrets...

Okej, jag ger mig nu. Jag hör hur illa detta kan låta. Om man vill.
Stick.