Vemod
Bara ett litet sånt då.
10 år sedann astronauten for.
Saknad.
10 år sedann astronauten for.
Saknad.
Inflyttningsfest versus bal
Så kom det sig så att duktiga Idahoe och co planerade in sin inflyttningsfest samma datum som den sedan länge bortlovade balen.
Faktumet var ju förstås redan att jag absolut inte hade råd med någon bal. Dessutom kanske inte "det fina folket" där jag rör mig bäst, samtidigt som det var allt för länge sedan jag hittade på nåt med Ida. Summan blev att jag tackade ja till inflyttningsfest och sparade 350 kr.
Men dagen innan balen - som alla i min närmaste omgivning hade fnittrat om i veckorna långa - så lovade jag åter igen bort mig till Lisa och balen, på fyllan då. Självklart skulle jag få låna Lisas systers balklänning och självklart skulle jag komma till släppet som bara kostade 100 kr klockan halv tolv. Skitsmart.
Nok med bakgrundsfakta. Jag sov i vanlig ordning hos Lisa och på morgonen hade hon mycket riktigt trollat fram en balklänning som inte alls satt fel på min smäckra kropp. Planen blev således att först tillbringa ett par timmar hos Ida i balklänning (jag gillar att vara överklädd på hemmafester) och sen dra ner till balen.
Som lite kuriosa kan jag nämnde att min mamma ringde mig på eftermiddagen och frågade varför jag var själv uppe hos Lisa. När jag förklarade att hon och alla andra var på bal blev min mor generös och gav mig 300 att festa för. Det är jag tacksam för.
Det var lätt att hitta till Ida. Faktum är att när jag ringde för att fråga efter vägen så stod jag ett tiotal meter från ingången. Bra placerat hus. Bra med ihåliga fuskväggar. Vi gillart.
Jag och Ida bänkade oss rätt snabbt framför Turtles på Super Nintendo och drömde oss tillbaka till barndomens ljuva år. Ida ska ha cred för utmärkt blippande, men jag var i rätt bra form själv för att aldrig spelat spelet annat än på Nintendo 8 bit.
Efter ett tag drog spelandet till sig fler folk från Camillas och Josses place och efter ytterligare någon öl gick jag med på att lämna över fjärren.
Domenic var där och spådde i allas belåtna händer. Jag minns att jag var skeptisk, ska kräva honom på nåt utförligare en gång. Men så här i efterhand minns jag såklart inte mycket av vad han sa.
Timmen slog halv tolv, men jag var ännu inte redo för bal. Trivdes som fisken bland allt trevligt folk i lägenheten, men ack, ölen började sina och vid ett blev jag åter påmind om mitt löfte och min långa plommonfärgade klänning. Trampade ner mot stan och på vägen mötte jag Gustav som jag inte träffat på ett par månader. Han var vänlig och visade mig den mer exakta vägen till Göteborgs nation och det var ju trevligt att få prata med honom ett tag.
In på balen skred jag och inte allt för sent fick jag syn på Camillas underbara svep ute på gården. Jag smög mig upp och insåg att jag hade prickad den sk. "perfekta fyllan". Tillräckligt full för att bli road av de andras missär.
Alla stod samlade där. Anna & Fredrik, Milla & John, Lisa & Martin och alla var så otroligt överförfriskade att de aldrig i sitt liv hade blivit så glada att se min söta nuna.
Jag och Camilla blev snart så glada att vi var tvugna att blotta oss för första bästa man. Det var skönt att få lite luft i lurvet. Fredrik var chockad och John lyckades såklart missa hela kalaset. Lisa ville mest hångla. Med allt. Vilken hunger! Jag fick leka Shane igen och Fredrik blev utsatt för hångeltävlan alá "Jag är visst bättre än John på att kyssas!"/ Lisa och snart var hon på mina jävla öron med. Det är inte juste!
Snart kände sig Camilla lite för snurrig och ville hitta en stol. En del tycker att en stol i baren funkar bra. Andra tycker att Camilla bara är värd det bästa. Så vi letade upp en skräpig liten stol där man helt klart inte fick sitta, bakom en liten provisorisk minibar och snart var vi i full färd med att sälja alkohol till förbipasserande samt låna till oss lite för oss själva. Samtidigt bjöd vi in vem som helst att passera oss ut i den otillåtna korridoren, men då skulle de först skriva på ett papper om vad för sexuella aktiviteter de ville och inte ville bli utsatta för, samt en namntäckning på att de gick med på vad som än hände bakom det mörka hörnet.
Ingen passerade.
De vars bar vi nu helt ockuperat och nästintill tömt tyckte dock om oss och bjöd oss till efterfest klockan 1 följande eftermiddag. Dock ska sägas att vi sålde det mesta till överpriser så de gick nog +/- 0 i den kassan.
Sen är jag rädd att allt är lite dimmigt i ett par timmar. Solen gick upp medan Fredrik och John helt klart hade bildat ett nytt par och Anna och Camilla stod lite snopna kvar och avundsjukt tittade på det halvtimmeslånga hånglet.
När Fredrik blev kissnödig sprang vi ut i morgonsolen för att göra våra behov medan Carola Häggkvist sprang förbi i sin blå dress.
Väl inne igen så hade fyllekäket satt full fart. Pizza. Jag tänkte spara min, men i rädsla för att istället bli utan tryckte jag i mig min tugga. Plötsligt var alla borta och jag, Milla och Frippo stod ensamma kvar, varav Fredrik antagligen var trött, för helt glad var han verkligen inte.
Innan vi tillslut tog vårt pack och drog böjde vi oss graciöst över baren och drog med en nyöppnad Bacardi Lemon, om jag inte missminner mig.
Sen begav vi oss hemåt i en taxi.
Tänkte vi iaf.
På vägen blev McMill sugen på efterfest. Eftersom det är jättemånga vakna vid 6-tiden på morgonen i Millas och Fredriks kvarter, gick vi naturligtvis och ringde på hos random förhoppningsvis vakne bekant.
Helt otippat vägrade han att öppna dörren trotts upprepade påringningar och på vägen blev Fredrik så matt att han sprang hem.
Inte helt uppgivna gick jag och Milla ut i morgonsolen för att dricka ur vår flaska. Milla, i något sämre skick än mig nådde plötsligt det stadiet då benen bara vägrar att bära. Hon föll hur än hon gjorde och jag bröt ihop på marken.
I kalabaliken som uppstår när man rullar omkring på gräsmattor i balklänningar tänkte vi föga på att Bacardiflarran hade en såndär specialare till kork, som man lätt kan hälla ur. När blickarna tillslut föll på flaskan var den mer än halvtom. Snyft.
Vi kom tillslut fram till att det var för långt att gå hem till Milla så vi kröp upp i ett trapphus och kurade ihop oss högst upp i trappan och slocknade.
Jag kommer till medvetande av att jag springer, fort, ner för trappan med Camilla framför mig. Av någon anledning springer vi och på något vis har Milla fått med mig i farten, utan att väcka mig först. Så jävla dålig stil. Det är verkligen ett under att jag inte ramlade av förvåning av det uppvaknandet.
Fötterna höll sig dock på plats de sista metrarna och vi var tvugna att bryta ihop på nytt utanför dörren.
Till sist drog vi oss hem och slocknade som ljus i Millas säng.
Nu är jag så urbota trött på att sitta och återberätta festligheter, så det kan ta ett tag innan nåt höres härifrån igen. Men antagligen inte.
Dagens låt: Babian - Babian.
Faktumet var ju förstås redan att jag absolut inte hade råd med någon bal. Dessutom kanske inte "det fina folket" där jag rör mig bäst, samtidigt som det var allt för länge sedan jag hittade på nåt med Ida. Summan blev att jag tackade ja till inflyttningsfest och sparade 350 kr.
Men dagen innan balen - som alla i min närmaste omgivning hade fnittrat om i veckorna långa - så lovade jag åter igen bort mig till Lisa och balen, på fyllan då. Självklart skulle jag få låna Lisas systers balklänning och självklart skulle jag komma till släppet som bara kostade 100 kr klockan halv tolv. Skitsmart.
Nok med bakgrundsfakta. Jag sov i vanlig ordning hos Lisa och på morgonen hade hon mycket riktigt trollat fram en balklänning som inte alls satt fel på min smäckra kropp. Planen blev således att först tillbringa ett par timmar hos Ida i balklänning (jag gillar att vara överklädd på hemmafester) och sen dra ner till balen.
Som lite kuriosa kan jag nämnde att min mamma ringde mig på eftermiddagen och frågade varför jag var själv uppe hos Lisa. När jag förklarade att hon och alla andra var på bal blev min mor generös och gav mig 300 att festa för. Det är jag tacksam för.
Det var lätt att hitta till Ida. Faktum är att när jag ringde för att fråga efter vägen så stod jag ett tiotal meter från ingången. Bra placerat hus. Bra med ihåliga fuskväggar. Vi gillart.
Jag och Ida bänkade oss rätt snabbt framför Turtles på Super Nintendo och drömde oss tillbaka till barndomens ljuva år. Ida ska ha cred för utmärkt blippande, men jag var i rätt bra form själv för att aldrig spelat spelet annat än på Nintendo 8 bit.
Efter ett tag drog spelandet till sig fler folk från Camillas och Josses place och efter ytterligare någon öl gick jag med på att lämna över fjärren.
Domenic var där och spådde i allas belåtna händer. Jag minns att jag var skeptisk, ska kräva honom på nåt utförligare en gång. Men så här i efterhand minns jag såklart inte mycket av vad han sa.
Timmen slog halv tolv, men jag var ännu inte redo för bal. Trivdes som fisken bland allt trevligt folk i lägenheten, men ack, ölen började sina och vid ett blev jag åter påmind om mitt löfte och min långa plommonfärgade klänning. Trampade ner mot stan och på vägen mötte jag Gustav som jag inte träffat på ett par månader. Han var vänlig och visade mig den mer exakta vägen till Göteborgs nation och det var ju trevligt att få prata med honom ett tag.
In på balen skred jag och inte allt för sent fick jag syn på Camillas underbara svep ute på gården. Jag smög mig upp och insåg att jag hade prickad den sk. "perfekta fyllan". Tillräckligt full för att bli road av de andras missär.
Alla stod samlade där. Anna & Fredrik, Milla & John, Lisa & Martin och alla var så otroligt överförfriskade att de aldrig i sitt liv hade blivit så glada att se min söta nuna.
Jag och Camilla blev snart så glada att vi var tvugna att blotta oss för första bästa man. Det var skönt att få lite luft i lurvet. Fredrik var chockad och John lyckades såklart missa hela kalaset. Lisa ville mest hångla. Med allt. Vilken hunger! Jag fick leka Shane igen och Fredrik blev utsatt för hångeltävlan alá "Jag är visst bättre än John på att kyssas!"/ Lisa och snart var hon på mina jävla öron med. Det är inte juste!
Snart kände sig Camilla lite för snurrig och ville hitta en stol. En del tycker att en stol i baren funkar bra. Andra tycker att Camilla bara är värd det bästa. Så vi letade upp en skräpig liten stol där man helt klart inte fick sitta, bakom en liten provisorisk minibar och snart var vi i full färd med att sälja alkohol till förbipasserande samt låna till oss lite för oss själva. Samtidigt bjöd vi in vem som helst att passera oss ut i den otillåtna korridoren, men då skulle de först skriva på ett papper om vad för sexuella aktiviteter de ville och inte ville bli utsatta för, samt en namntäckning på att de gick med på vad som än hände bakom det mörka hörnet.
Ingen passerade.
De vars bar vi nu helt ockuperat och nästintill tömt tyckte dock om oss och bjöd oss till efterfest klockan 1 följande eftermiddag. Dock ska sägas att vi sålde det mesta till överpriser så de gick nog +/- 0 i den kassan.
Sen är jag rädd att allt är lite dimmigt i ett par timmar. Solen gick upp medan Fredrik och John helt klart hade bildat ett nytt par och Anna och Camilla stod lite snopna kvar och avundsjukt tittade på det halvtimmeslånga hånglet.
När Fredrik blev kissnödig sprang vi ut i morgonsolen för att göra våra behov medan Carola Häggkvist sprang förbi i sin blå dress.
Väl inne igen så hade fyllekäket satt full fart. Pizza. Jag tänkte spara min, men i rädsla för att istället bli utan tryckte jag i mig min tugga. Plötsligt var alla borta och jag, Milla och Frippo stod ensamma kvar, varav Fredrik antagligen var trött, för helt glad var han verkligen inte.
Innan vi tillslut tog vårt pack och drog böjde vi oss graciöst över baren och drog med en nyöppnad Bacardi Lemon, om jag inte missminner mig.
Sen begav vi oss hemåt i en taxi.
Tänkte vi iaf.
På vägen blev McMill sugen på efterfest. Eftersom det är jättemånga vakna vid 6-tiden på morgonen i Millas och Fredriks kvarter, gick vi naturligtvis och ringde på hos random förhoppningsvis vakne bekant.
Helt otippat vägrade han att öppna dörren trotts upprepade påringningar och på vägen blev Fredrik så matt att han sprang hem.
Inte helt uppgivna gick jag och Milla ut i morgonsolen för att dricka ur vår flaska. Milla, i något sämre skick än mig nådde plötsligt det stadiet då benen bara vägrar att bära. Hon föll hur än hon gjorde och jag bröt ihop på marken.
I kalabaliken som uppstår när man rullar omkring på gräsmattor i balklänningar tänkte vi föga på att Bacardiflarran hade en såndär specialare till kork, som man lätt kan hälla ur. När blickarna tillslut föll på flaskan var den mer än halvtom. Snyft.
Vi kom tillslut fram till att det var för långt att gå hem till Milla så vi kröp upp i ett trapphus och kurade ihop oss högst upp i trappan och slocknade.
Jag kommer till medvetande av att jag springer, fort, ner för trappan med Camilla framför mig. Av någon anledning springer vi och på något vis har Milla fått med mig i farten, utan att väcka mig först. Så jävla dålig stil. Det är verkligen ett under att jag inte ramlade av förvåning av det uppvaknandet.
Fötterna höll sig dock på plats de sista metrarna och vi var tvugna att bryta ihop på nytt utanför dörren.
Till sist drog vi oss hem och slocknade som ljus i Millas säng.
Nu är jag så urbota trött på att sitta och återberätta festligheter, så det kan ta ett tag innan nåt höres härifrån igen. Men antagligen inte.
Dagens låt: Babian - Babian.
BBQ Show
Jag vet nu inte helt varför. Men jag gillar bättre när folk feltolkar min musiksmak än har rätt.
Så, för några månader sedan var jag så nöjd i mitt lilla skal med att, nej, King Khan & BBQ Show var faktistk inte min typ av musik.
Min musiksmak är inte sjukt förutsägbar. Yes! Sen lyssnade jag inte mer på det.
Förren idag då.
Och tro fan att jag gillar det denna gången. Det är verkligen så typiskt. Min musiksmak är sjukt förutsägbar. Ja, okej, fine.
Stick.
Idag har jag så fruktansvärt tråkigt så jag dödar tiden med att skriva.
Ikväll ser beige ut med. Först var det tal om nån frisör-examens-fest. Det lät ju nice. Jag behöver en frisör-vän, så det hade jag tänkt ragga upp.
Senare visade sig festen vara utspridd över seven och hoppet sänktes under bottennivå.
Nästa festlighet som kom över mig, var vetskapen om att allas vårt fellini öppnat under nytt namn, på gamla uppenbar.
Men självklart är alla nu uppbokade på annat håll där jag heller inte har någon lust att vara, så det går ju också i stöpet.
Vi får se vad det blir av denna fredagskväll i pengalöshetens djupaste träsk.
Dagens: får väl bli King Khan & BBQ Show - Waddlin' Around då.
Så, för några månader sedan var jag så nöjd i mitt lilla skal med att, nej, King Khan & BBQ Show var faktistk inte min typ av musik.
Min musiksmak är inte sjukt förutsägbar. Yes! Sen lyssnade jag inte mer på det.
Förren idag då.
Och tro fan att jag gillar det denna gången. Det är verkligen så typiskt. Min musiksmak är sjukt förutsägbar. Ja, okej, fine.
Stick.
Idag har jag så fruktansvärt tråkigt så jag dödar tiden med att skriva.
Ikväll ser beige ut med. Först var det tal om nån frisör-examens-fest. Det lät ju nice. Jag behöver en frisör-vän, så det hade jag tänkt ragga upp.
Senare visade sig festen vara utspridd över seven och hoppet sänktes under bottennivå.
Nästa festlighet som kom över mig, var vetskapen om att allas vårt fellini öppnat under nytt namn, på gamla uppenbar.
Men självklart är alla nu uppbokade på annat håll där jag heller inte har någon lust att vara, så det går ju också i stöpet.
Vi får se vad det blir av denna fredagskväll i pengalöshetens djupaste träsk.
Dagens: får väl bli King Khan & BBQ Show - Waddlin' Around då.
9or: djävulens utsända eller bara barn?
Idag har jag haft världens goaste klass bestående av 20-talet pojkar i bästa viltlöpande testestoronålder: 15.
Denna gudsförjätna klass bestod dessutom av de värsta rasket bönder min lilla skola kunde skrapa ihop, nästan lika illa som på min gamla nakna tid.
Alla var såklart med i en eller annan främlingsfientlig organisation och någon hade uppenbarligen lyckats läsa sin historia och införskaffat sig en tröja med "Karl XII" tryckt som en präktig logga. Men det var nog dessvärre det längsta hans kunskap räckte. Spån.
Övriga underbarn bestod i stort sätt av mina barndomsgrannar. Jag minns när vi lekte mamma pappa barn i solen som små: Jag var dess mor, de var mina söner. Ni förstår grejjen, noll respekt där kanske? De har antagligen sett mina spetsiga flickbröst.
Egentligen handlar såklart hela kaoset i klassrummet om att vinna min svårflirtade uppmärksamhet och så småningom kärlek. Nice try.
Annars har jag på rasterna mest hängt lite slappt med mina coola vänner Eva Bodin, Staffan och Stefan Blomm. Med läsk i hand såklart. Hillevi sprang en vända till systemet.
Var dessutom på Black Lips i helgen och är sjukt nöjd. Jag skulle kunna skriva ett smyckat inlägg om det även, men det har jag inte alls lust med.
Tack adjö.
Denna gudsförjätna klass bestod dessutom av de värsta rasket bönder min lilla skola kunde skrapa ihop, nästan lika illa som på min gamla nakna tid.
Alla var såklart med i en eller annan främlingsfientlig organisation och någon hade uppenbarligen lyckats läsa sin historia och införskaffat sig en tröja med "Karl XII" tryckt som en präktig logga. Men det var nog dessvärre det längsta hans kunskap räckte. Spån.
Övriga underbarn bestod i stort sätt av mina barndomsgrannar. Jag minns när vi lekte mamma pappa barn i solen som små: Jag var dess mor, de var mina söner. Ni förstår grejjen, noll respekt där kanske? De har antagligen sett mina spetsiga flickbröst.
Egentligen handlar såklart hela kaoset i klassrummet om att vinna min svårflirtade uppmärksamhet och så småningom kärlek. Nice try.
Annars har jag på rasterna mest hängt lite slappt med mina coola vänner Eva Bodin, Staffan och Stefan Blomm. Med läsk i hand såklart. Hillevi sprang en vända till systemet.
Var dessutom på Black Lips i helgen och är sjukt nöjd. Jag skulle kunna skriva ett smyckat inlägg om det även, men det har jag inte alls lust med.
Tack adjö.
En himla skiva
Det kommer ta sitt lilla tag att sammanställa kalaset. Iaf med min förmåga att spinna ut och runt och penetrera...
Läs inte den här bloggen om du inte vill döda dig själv. Nu har jag spunnit på detta i en vecka. Och javisst. Det blir långt!
Vi börjar på torsdag för en vecka sedan, då var det stockholms och inte allt för mycket att säga om det.
Jag och Lisa förfestade i min lilla stuga på vanligt hets-inför-sthlms-när-lisa-slutar-sent-vis. Det har redan blivit en tradition på två veckor.
På stan mötte vi Milla och Ling som var nytransporterad från Hultsfred.
Vi gick till Sthlms.
Vi drack öl på Sthlms.
Höll ögonen öppna på Sthlms
Fann inget vidare på Sthlms
Satte oss med bratzen och rökte på Sthlms.
Så vitt jag minns var huvudsamtalsämnet droger - för eller emot.
När Sthlms stängde så ville Lisa och Ling hem och sova och jag och Milla ville förpesta vår tillvaro ytterligare. Vi fann dock snart ut att Uppsala stad var inte i sitt esse denna torsdagen och drog i stället hem till Milla för att prata strunt tills sömnen smög sig på.
Så, kort och konsist. Grattis.
Så blev det fredag och jag var upptagen med jobb hela dagen, inte mycket att säga om det. På eftermiddagen började folk droppa in at my place. Först Ling, sen Anna, sen...äh, Fredrik, Lisa och Milla kom med och vi grillade korv och rökte vattenpipa medan Camilla inte drack en droppe.
Vi väntade mera finfrämmande så någon gång på kvällskvisten fick Milla ta sin lilla ETE och fara till arlanda för att plocka upp folk från ett allt för försenat plan.
Hemma hos mig hade bara slagfältet tagit sin början. Soldaterna var på plats. Vi fortsatte med missionen att nå fyllan på rundast möjliga vis under ett par timmar till, innan vi drog till Williams för att möta upp med Hartsner, Greken och Hellbrant (som vid tillfället fortfarande var namnlös) och även Annelie som var sugen att surpla öl.
Anna, Frippo, Milla och Kalle for ut på wishan och vi andra var väl mest glada att bli av med packet.
Vad hände på Williams? Jag har ingen aning. Ling var ambitiös i en öl och beställde från den snygga montern, jag glömde bort den direkt och gick på faten. Det var antagligen mycket chilinötter i vanlig ordning och jag minns att vi satt kvar tills det stängde samt tog en taxi hem. Den första i ordningen av många.
Samtalsämnena jag kan minnas cirkulerade mycket runt fontänorgasmer och livmordäesvaaäättääen och vi somnade i slutändan till tonerna av Pontiac i alla hans former. - Någon borde boka killen?
På lördagen var det till att fixa med gästleg samt inte helt ärliga kårleg till pojkarna på besök och flickorna som vi väntade besök av. Samt systembolagskoll innan valborgshettsen drog igång mer än redan skett.
När vi kom till Gränby var systemet tomt på folk. Lite förvånade över faktumet strosade vi lite och letade efter Lisa, tog det lugnt samt drog ut pengar i mängder.
När vi någon halvtimme senare återvände till systemet så var det fortfarande relativt tomt, men folk hade än dock börjat vakna till liv.
Champagne skulle köpas till Lisas frukost, öl skulle köpas till alla behövande. Vi tog oss tid och plockade på oss två perfekt urvalda flak ur sortimentet, det tog sin tid, men sen var det också perfekt.
När vi så kollade upp hade systemet förvandlats till det inferno av blivande fylleslagsstudenter jag bävade för och alkoholen slets ut från sina hyllor fortare än man hinner säga krlopp. Dessutom hade klockan sprungit iväg och våra uppdrag på stadens gator lät sig inte väntas på.
Det hela löstes simpelt med att vi gjorde en split på oss själva och jag och Lucas tog första bästa buss ner på stan medan Hartsner och Hellbrant (Mjältbrand) fick släpa hem tre flak och diverse vin och champagneflaskor i varsin kundvagn.
Jag och Lucas trixade till oss papprena vi behövde och gick och satte oss på bryggan ett tag tillsammans med Kalle och hans kompis Kalle. Någonstans på vägen ringde Bartsner och pep fram någon om att de var utelåsta ur mitt hem och att han var bajsnödig och rädd. Jag guidade honom till den superhemliga nyckelgömman och lyckligtvis hängde där även nyckeln, så käre Filip kunde lätta trycket inom en snar framtid.
När jag och Lucas kom tillbaka vill jag minnas att jag hörde trumljud från källaren, men vad vet jag. Det var där vi slutade i alla fall. I källaren. I snickarverkstaden. Bankandes på trummor och gitarr. Och nog lät det redan lite bättre än det hade gjort samma morgon när jag och Hartsner vek oss dubbla till ljudet av våra egna talanglösa trummslag.
Jag själv degraderade dock snart mig själv till vattenpipefyllare samt kamerahållare, då jag verkligen är helt talanglös. Lucas satt på gitarren, Hartsner bakom trummorna och Hellbrant slog på de små små kärlekstrummorna. Hartsner skrek, Greken skrek i bakgrunden, jag hmmade så tyst att ingen ens förstod att jag var med i bandet fortfarande och vi hade alla slutat nian.
Fnissandet gick inte att hejda. Detsamma gällde vattenpipans mustiga rök med gårdagens pissgula vatten.
Det faktum att både Lucas och Hartsner hade alla sina händer upptagna gjorde dels att min och Hellbrants öl tog slut oh så mycket fortare, men än mer att vi allt för snabbt sög i oss två sattser vattenpipa utan mycket hjälp från övriga roomies.
Kalla mig mesig, men då drar jag med mig Hellbrant ner i smuttsen, för visst var det också vi två som först svek kvartetten i snickarverkstaden och snurriga gick och la oss i min säng istället. Inte allt för långt efteråt kom Lucas och Hartsner och jag har ett minne av att även Ling var där. Säker är jag i alla fall inte. Somnade gjorde vi inte heller. Antagligen fördjupade vi oss i ämnet livmordäesvaaäättääen.
När Lisa hade slutat jobba och fått sova klart så drog vi oss bort till henne. Där skulle det grillas och vi hade ingen korv. Det var ruggigt kallt ute, men snart hade vi tryckt ihop oss med hennes rumsgrannar på prydliga rader vid parkbänkarna utanför hennes hem och vi fick till och med smaka korv. Korv är nåt vi gillar här.
I sinom tid gick vi upp till Lisas korridor, kylan blev för påträngande. Även Milla och Kalle uppslöt och min syster var i vanlig ordning i släptåg.
Detta var även kvällen då Daniel, Zam och Michel från Sthlm skulle ansluta till vårt lilla kollektiv. Lyckligtvis fick de skjuts av en kompis till dem hem till mig för att dumpa grejjer, och sen även tillbaka till Lisas för att leka förfest.
Åter igen minns jag inte riktigt vad som hände på förfesten, men vi dividerade om huruvida vi skulle till Orange, där det kostade pengar, eller... någon annanstans.
Det blev Orange, där det vankades 70's & 80's night och där lilla Ida aldrig satt sin fot förr. Jag var nöjd när vi klämde ihop oss i två taxi.
Orange var nice, men jag hörde nog knappt en låt från 70-talet? Eller så var jag döv på det örat och tog mig en liten återtripp till 80-talets gyllene era som flickan en gång var så fäst vid.
Ling stod och pratade med nån rockpartybrud, alla fick ragg på rockfarmor, Hartsner, Hellbrant och Lucas klagade alla över att de drabbats av någon sinnessjuk fjortisfylla och mest inte kunde röra sig ur fläcken och jag och Anna satt och grät över hur besvikna vi var över Lisas omtalade Päääär som var där inne och fotograferade (världens längsta mening). Bättre smak åt fina Lisa efterlyses.
Appropå Lisa såg oss jag och Anna om vid ett tillfälle, för att inse att Lisas nyblivna ex hade entrat stället, vilket gjorde det till att (med Michel, som var nykär i henne) Lisa plötsligt hade 4 knepiga relationer runt om sig som vi på bästa möjliga sätt försökte undvika skulle upptäcka varandra. Det var kul, och framgårngsrikt. Särskilt med tanke på att Orange visade ha samma storlek som min egen ficka.
När stället började klappa ihop för kvällen var vi alla vackert överförfriskade och inte alls sugna på att sova. Snarare på att spela musik i min källare och kankse drick en öl till. Kanske två?
Vi tog en överfull taxi hem till mig och på vägen ringde en spritt språngande galen Lisa och förkunnade för Ling att hon minsann aldrig mer ville se honom, då han hamnat i fel taxi.
Väl at my place var delarna öl och käk ganksa lika. Plötsligt fann jag mig dock ensammen i min källare. Nyss var där 8 pers. Lite förvirrad tar jag mig upp för trappan för att gå på jakt i mitt oförskämt stora hem.
Jag möter redan i hallen min lillasyster (som drog hem från förfesten) som ser sömndrucken, förvirrad och fullkomligt livrädd ut.
Jag frågar om hon sett de andra och hon pekar aningens skeptiskt mot sitt eget somrum.
Där finner jag Ling, sött sovandes vid hennes fotända som den hund han är. Efter en snabb blick på Jojo inser jag att jo, hon vill nog ha sitt rum för sig själv.
Ling väcks halveffektivt med ett par rejäla ninjakickar och jag släpar ut honom ur rummet.
Jakten fortsätter. Jag öppnar badrummsdörren och där står Hartsner med byxor, bar överkropp och en massa tvål. Han ska göra sig ren. Bra, men varför nu?
Ungefär där hör jag mjukt kväljande smekningar från badrummet där jag även finner Michel, liggandes på toaletten i full färd med att vomera en hit och en dit.
Övriga själar lokaliserades senare i varsin eller gemensam bädd utspridda i mitt hem, samt vi ett tillfälle återfanns Hartsner, Greken och Mjältbrand fnittrandes som små flickor i ett hörn av mitt kök och antagligen inkletade i det mesta vi hade i kylen över hela deras underbara kroppar.
Dock var jag någonstans där tvungen att hindra Ling från att åter igen bryta sig in i Jojos sovrum. Hans förklaring var att det var kallt på mitt rum. Han sa det som ett mantra. Uppenbarligen huypnotiserad och när jag väl burit ner honom till min säng hade fnittertjejerna i köket redan släpat sig ner dit och snusade sött.
På söndagsmorgonen ringde mitt alarm, tidigt. Klockan var halv sju och det var dags att dra upp. Jag stängde av larmet, vilket fick till följd att jag inte vaknade förren Anna ringde och sa att de skulle hämta mig vid kullen om 5 min.
5 minuter brukar betyda en kvart, så jag tog det lugnt. 3 minuter senare ringer dock miss Boström och förkunnar att det står en hög poliser och fyllekollar alla på kullen med bil, så jag borde skynda mig.
5 minuter efter att jag gick ur sängen var jag på väg till stallet. Och jag lovar det var inte den roligaste tävlingsdagen i mitt liv.
Jag var i alla fall hemma igen strax innan 11 och lagom tills alla bakisdjur började vakna samt Ling som mest drömde mardrömmar om hur det var att bli påsatt av någon man älskade, hårt, bakifrån. Det är höjden av kärlek: att tillåta sin älskade att tränga igenom ens tajta ringmuskel och älska smärtan. Bögromantik...
Läs inte den här bloggen om du inte vill döda dig själv. Nu har jag spunnit på detta i en vecka. Och javisst. Det blir långt!
Vi börjar på torsdag för en vecka sedan, då var det stockholms och inte allt för mycket att säga om det.
Jag och Lisa förfestade i min lilla stuga på vanligt hets-inför-sthlms-när-lisa-slutar-sent-vis. Det har redan blivit en tradition på två veckor.
På stan mötte vi Milla och Ling som var nytransporterad från Hultsfred.
Vi gick till Sthlms.
Vi drack öl på Sthlms.
Höll ögonen öppna på Sthlms
Fann inget vidare på Sthlms
Satte oss med bratzen och rökte på Sthlms.
Så vitt jag minns var huvudsamtalsämnet droger - för eller emot.
När Sthlms stängde så ville Lisa och Ling hem och sova och jag och Milla ville förpesta vår tillvaro ytterligare. Vi fann dock snart ut att Uppsala stad var inte i sitt esse denna torsdagen och drog i stället hem till Milla för att prata strunt tills sömnen smög sig på.
Så, kort och konsist. Grattis.
Så blev det fredag och jag var upptagen med jobb hela dagen, inte mycket att säga om det. På eftermiddagen började folk droppa in at my place. Först Ling, sen Anna, sen...äh, Fredrik, Lisa och Milla kom med och vi grillade korv och rökte vattenpipa medan Camilla inte drack en droppe.
Vi väntade mera finfrämmande så någon gång på kvällskvisten fick Milla ta sin lilla ETE och fara till arlanda för att plocka upp folk från ett allt för försenat plan.
Hemma hos mig hade bara slagfältet tagit sin början. Soldaterna var på plats. Vi fortsatte med missionen att nå fyllan på rundast möjliga vis under ett par timmar till, innan vi drog till Williams för att möta upp med Hartsner, Greken och Hellbrant (som vid tillfället fortfarande var namnlös) och även Annelie som var sugen att surpla öl.
Anna, Frippo, Milla och Kalle for ut på wishan och vi andra var väl mest glada att bli av med packet.
Vad hände på Williams? Jag har ingen aning. Ling var ambitiös i en öl och beställde från den snygga montern, jag glömde bort den direkt och gick på faten. Det var antagligen mycket chilinötter i vanlig ordning och jag minns att vi satt kvar tills det stängde samt tog en taxi hem. Den första i ordningen av många.
Samtalsämnena jag kan minnas cirkulerade mycket runt fontänorgasmer och livmordäesvaaäättääen och vi somnade i slutändan till tonerna av Pontiac i alla hans former. - Någon borde boka killen?
På lördagen var det till att fixa med gästleg samt inte helt ärliga kårleg till pojkarna på besök och flickorna som vi väntade besök av. Samt systembolagskoll innan valborgshettsen drog igång mer än redan skett.
När vi kom till Gränby var systemet tomt på folk. Lite förvånade över faktumet strosade vi lite och letade efter Lisa, tog det lugnt samt drog ut pengar i mängder.
När vi någon halvtimme senare återvände till systemet så var det fortfarande relativt tomt, men folk hade än dock börjat vakna till liv.
Champagne skulle köpas till Lisas frukost, öl skulle köpas till alla behövande. Vi tog oss tid och plockade på oss två perfekt urvalda flak ur sortimentet, det tog sin tid, men sen var det också perfekt.
När vi så kollade upp hade systemet förvandlats till det inferno av blivande fylleslagsstudenter jag bävade för och alkoholen slets ut från sina hyllor fortare än man hinner säga krlopp. Dessutom hade klockan sprungit iväg och våra uppdrag på stadens gator lät sig inte väntas på.
Det hela löstes simpelt med att vi gjorde en split på oss själva och jag och Lucas tog första bästa buss ner på stan medan Hartsner och Hellbrant (Mjältbrand) fick släpa hem tre flak och diverse vin och champagneflaskor i varsin kundvagn.
Jag och Lucas trixade till oss papprena vi behövde och gick och satte oss på bryggan ett tag tillsammans med Kalle och hans kompis Kalle. Någonstans på vägen ringde Bartsner och pep fram någon om att de var utelåsta ur mitt hem och att han var bajsnödig och rädd. Jag guidade honom till den superhemliga nyckelgömman och lyckligtvis hängde där även nyckeln, så käre Filip kunde lätta trycket inom en snar framtid.
När jag och Lucas kom tillbaka vill jag minnas att jag hörde trumljud från källaren, men vad vet jag. Det var där vi slutade i alla fall. I källaren. I snickarverkstaden. Bankandes på trummor och gitarr. Och nog lät det redan lite bättre än det hade gjort samma morgon när jag och Hartsner vek oss dubbla till ljudet av våra egna talanglösa trummslag.
Jag själv degraderade dock snart mig själv till vattenpipefyllare samt kamerahållare, då jag verkligen är helt talanglös. Lucas satt på gitarren, Hartsner bakom trummorna och Hellbrant slog på de små små kärlekstrummorna. Hartsner skrek, Greken skrek i bakgrunden, jag hmmade så tyst att ingen ens förstod att jag var med i bandet fortfarande och vi hade alla slutat nian.
Fnissandet gick inte att hejda. Detsamma gällde vattenpipans mustiga rök med gårdagens pissgula vatten.
Det faktum att både Lucas och Hartsner hade alla sina händer upptagna gjorde dels att min och Hellbrants öl tog slut oh så mycket fortare, men än mer att vi allt för snabbt sög i oss två sattser vattenpipa utan mycket hjälp från övriga roomies.
Kalla mig mesig, men då drar jag med mig Hellbrant ner i smuttsen, för visst var det också vi två som först svek kvartetten i snickarverkstaden och snurriga gick och la oss i min säng istället. Inte allt för långt efteråt kom Lucas och Hartsner och jag har ett minne av att även Ling var där. Säker är jag i alla fall inte. Somnade gjorde vi inte heller. Antagligen fördjupade vi oss i ämnet livmordäesvaaäättääen.
När Lisa hade slutat jobba och fått sova klart så drog vi oss bort till henne. Där skulle det grillas och vi hade ingen korv. Det var ruggigt kallt ute, men snart hade vi tryckt ihop oss med hennes rumsgrannar på prydliga rader vid parkbänkarna utanför hennes hem och vi fick till och med smaka korv. Korv är nåt vi gillar här.
I sinom tid gick vi upp till Lisas korridor, kylan blev för påträngande. Även Milla och Kalle uppslöt och min syster var i vanlig ordning i släptåg.
Detta var även kvällen då Daniel, Zam och Michel från Sthlm skulle ansluta till vårt lilla kollektiv. Lyckligtvis fick de skjuts av en kompis till dem hem till mig för att dumpa grejjer, och sen även tillbaka till Lisas för att leka förfest.
Åter igen minns jag inte riktigt vad som hände på förfesten, men vi dividerade om huruvida vi skulle till Orange, där det kostade pengar, eller... någon annanstans.
Det blev Orange, där det vankades 70's & 80's night och där lilla Ida aldrig satt sin fot förr. Jag var nöjd när vi klämde ihop oss i två taxi.
Orange var nice, men jag hörde nog knappt en låt från 70-talet? Eller så var jag döv på det örat och tog mig en liten återtripp till 80-talets gyllene era som flickan en gång var så fäst vid.
Ling stod och pratade med nån rockpartybrud, alla fick ragg på rockfarmor, Hartsner, Hellbrant och Lucas klagade alla över att de drabbats av någon sinnessjuk fjortisfylla och mest inte kunde röra sig ur fläcken och jag och Anna satt och grät över hur besvikna vi var över Lisas omtalade Päääär som var där inne och fotograferade (världens längsta mening). Bättre smak åt fina Lisa efterlyses.
Appropå Lisa såg oss jag och Anna om vid ett tillfälle, för att inse att Lisas nyblivna ex hade entrat stället, vilket gjorde det till att (med Michel, som var nykär i henne) Lisa plötsligt hade 4 knepiga relationer runt om sig som vi på bästa möjliga sätt försökte undvika skulle upptäcka varandra. Det var kul, och framgårngsrikt. Särskilt med tanke på att Orange visade ha samma storlek som min egen ficka.
När stället började klappa ihop för kvällen var vi alla vackert överförfriskade och inte alls sugna på att sova. Snarare på att spela musik i min källare och kankse drick en öl till. Kanske två?
Vi tog en överfull taxi hem till mig och på vägen ringde en spritt språngande galen Lisa och förkunnade för Ling att hon minsann aldrig mer ville se honom, då han hamnat i fel taxi.
Väl at my place var delarna öl och käk ganksa lika. Plötsligt fann jag mig dock ensammen i min källare. Nyss var där 8 pers. Lite förvirrad tar jag mig upp för trappan för att gå på jakt i mitt oförskämt stora hem.
Jag möter redan i hallen min lillasyster (som drog hem från förfesten) som ser sömndrucken, förvirrad och fullkomligt livrädd ut.
Jag frågar om hon sett de andra och hon pekar aningens skeptiskt mot sitt eget somrum.
Där finner jag Ling, sött sovandes vid hennes fotända som den hund han är. Efter en snabb blick på Jojo inser jag att jo, hon vill nog ha sitt rum för sig själv.
Ling väcks halveffektivt med ett par rejäla ninjakickar och jag släpar ut honom ur rummet.
Jakten fortsätter. Jag öppnar badrummsdörren och där står Hartsner med byxor, bar överkropp och en massa tvål. Han ska göra sig ren. Bra, men varför nu?
Ungefär där hör jag mjukt kväljande smekningar från badrummet där jag även finner Michel, liggandes på toaletten i full färd med att vomera en hit och en dit.
Övriga själar lokaliserades senare i varsin eller gemensam bädd utspridda i mitt hem, samt vi ett tillfälle återfanns Hartsner, Greken och Mjältbrand fnittrandes som små flickor i ett hörn av mitt kök och antagligen inkletade i det mesta vi hade i kylen över hela deras underbara kroppar.
Dock var jag någonstans där tvungen att hindra Ling från att åter igen bryta sig in i Jojos sovrum. Hans förklaring var att det var kallt på mitt rum. Han sa det som ett mantra. Uppenbarligen huypnotiserad och när jag väl burit ner honom till min säng hade fnittertjejerna i köket redan släpat sig ner dit och snusade sött.
På söndagsmorgonen ringde mitt alarm, tidigt. Klockan var halv sju och det var dags att dra upp. Jag stängde av larmet, vilket fick till följd att jag inte vaknade förren Anna ringde och sa att de skulle hämta mig vid kullen om 5 min.
5 minuter brukar betyda en kvart, så jag tog det lugnt. 3 minuter senare ringer dock miss Boström och förkunnar att det står en hög poliser och fyllekollar alla på kullen med bil, så jag borde skynda mig.
5 minuter efter att jag gick ur sängen var jag på väg till stallet. Och jag lovar det var inte den roligaste tävlingsdagen i mitt liv.
Jag var i alla fall hemma igen strax innan 11 och lagom tills alla bakisdjur började vakna samt Ling som mest drömde mardrömmar om hur det var att bli påsatt av någon man älskade, hårt, bakifrån. Det är höjden av kärlek: att tillåta sin älskade att tränga igenom ens tajta ringmuskel och älska smärtan. Bögromantik...
På söndagen kom även Tove och Lisa hem till mig och nu saknades bara en profil för att fullsätta huset: Ekman, men han är en senare historia.
Någonstans på dagen åkte även synthen ner i källaren där Ling platsade som handen i handsken med lika avanscerat synthklinkande som Hartsners trummande. Eftersom vi uppenbarligen har allt här hemma så kläckte Hartsner ur sig den självklara förfrågan: "Har ni inget man kan spela in på här?" Det är ju som sagt självklart att vi hade det och någon halvtimma senare hade Indie-Pop. (Inde Streck Pop Punkt) gjort sin första demo i vår snabbt uppriggade "studio lilla arendebostaden" och vi hade således kvällens musik fixad.
Lisa var kvällens samlingsplats även ikväll. Men nu var det dags att kombinera förfest med legfix. Eftersom jag hade ett krav under veckan, att jag inte skulle så mycket som titta åt att mecka med falskleg, så var det självklart jag som fick sitta hela förfesten och meka med leg framför datorn. Jag minns att jag skällde ut Jonas (vars dator och skrivare jag vänligast fick låna), jag minns att jag svor, jag minns att jag fick dåligt samvete på hur mkt papper jag slösade, jag minns att jag gav upp. Jag minns att Ekman entrade någonstans i mitten.
Jag ville förfesta, inte fixa med leg, och jag tror jag svor något liknande till Lisa med.
Följden blev såklart att när det väl var dags att dra ut så hade halva bunten inga leg att ta sig in med. För mig var faktum helt okej, då jag just börjat bli full igen efter uppbehållet med datormassakern. Att inga hade leg betöd bara att det blev fler som var tvugna att sällskapa med mig hos Lisa.
Dessvärre bestämde sig större delen för att försöka planka in och mitt samvete gjorde att jag stannade kvar med dem som trodde det var lönlöst.
Ett par timmar förflöt. Tove tappade stinget och blev sugen på kudden, Michel och Milla satt och spelade spel på golvet, Kalle beklagade sig över att Michel och Milla spelade spel på golvet, jag började spinna planer...
Vid tolv lyckades jag smussla ut mina grejjer från Lisas rum och började promenera på egen hand emot stan. Ingen såg mig gå...
Kvällens mål var V-dala, och eftersom ingen av plankarna hört av sig så antog jag att plankningen var lyckad.
Över V-dalas långa kö såg jag en rökhörna, där såg jag även Ling, jag smugglade mig in där och så var även Ida till krogs.
På plats var även miss Leijonmarck med vänner, samt miss Wärvik, som säkert också hade vänner.
Jag hade aldrig vart på V-dala, jag hade hört mycket dåligt om stället, men jag gillart.
Jag och Ling dansade ihjäl en hel bunt folk och åkte samtidigt på smärre stryk. Vilket vi besvarade med -dans. Mer rock 'n roll åt folket.
Kvällen gled på och hållplatsen var ett bord. Annas fötter smärtade, Hartsner fingrade på Carros Johanna, jag fann mig plötsligt i behov av den genomskinliga drogen - vatten. Detsamma gällde Lucas och Ekman. Klockan var tre vi var slitna.
Vatten är livsfarligt. Fullkomligt. Det var vattnets fel att vattnet flödade och det var vattnet som senare traschade sönder stället. Allt för få förstod vattnets styrka och snart låg vi alla i misserabla högar och krälade.
Hem tog vi oss i en taxi. Vilka som var med och vilka som var tappade är inget jag har på minnet. Sova låg på agendan när vi kom hem.
Ling återfanns i Jojos säng. "Kolla, jag har byxorna på, jag kan få sova här". Nej.
Måndag.
Är ju egentligen dagen allt handlar om. Men någon sa mig en gång att "less is more", så jag ska försöka att inte dra ut det än mer.
Eftersom vi skulle vara hos Lisa klockan sju på morgonen, så blev det redan dagen innan ändrat till nio, då det tedde sig så att Lisa sov hos mig och omöjligt kunde vara hemma samtidigt.
Då vi även var sömniga så hoppade den största skaran helt över champagnefrukosten och inte förren halv elva kom vi iväg mot stan. Lucas och Hellbrant glömde vi hemma och ändå missade vi bussen och fick tränga ihop oss i en taxi.
Folk splittrades en hit och en dit. Sthlmarna var hungriga, Ling och Hartsner ville duscha varmt, Lucas och Hellbrant var ännu ej återfunna, Lisa, Fredrik, Milla, Kalle m.fl. höll tidsschemat bättre och var redan nere på stan.
Jag själv var i valet och kvalet. På dåligt humör över vetskapen att vid 15 försvinner alla från parken, hungrig, smuttsig och fylld av dåligt samvete (iaf lite) överatt lämna Hartsner Ling och Ekman.
Mitt beslut blev, på Hartsners uppmanan "det värsta ajg vet är folk som hettsar" (no shit?), att dra till parken.
Väl medveten om att telenätet var överfullt och jag skulle få tillbringa halva dagen med att leta folk tog jag mig iaf samman.
Jag hittade folk, och så småningom hittade även Ling oss.
Alla drack varandra till och var nöjda med situationen. Solen lös som den gudinna vi ville att hon skulle vara, och vi fann att Annelie hade slagit sig ner ett tiotal meter från oss.
Annelie var i full gång. Hon, till skilnad från oss, hade orkat sig upp vid sju och någongång under tiden som förflutit hade hon blivit besatt av att fota fittor och kukar av alal dess slag. Mest för att ha något att gämföra med.
Inte långt efter att jag lite generat (jo, ibland har även jag gränser) blivit av med pressen på utvik, sov Annelie som ett barn.
Vi andra började festa.
Ekonomikumparken var som sagt underbar denna dag och helt plötsligt fann vi att hela bunten av Sthlmare och Gbgare på något vis funnit vägen till oss.
Det svors en del över dålig musik som pumpade från scenen som vi satt oss lite för nära, det var mycket manlig kärlek, mycket kvinnlig kärlek, mycket dagny, mycket bröst.
Höjden av lathet - att inte dra in kuken efter man pissat för att man ändå ska få gänga ikväll.
Vid tre började folk mycket riktigt dra sig mot mössviftning och champagnegalopper. Jag kände mig till freds med den alkohol jag hade kvar och inte heller sugen på att vifta med hattar så jag tillhörde det gänget som avstod och satt kvar i parken.
Vi gottade oss i någon timma ytterligare innan solen bestämde sig för att gå i moln och två sekunder senare hade vi gått från linnen till jackor och var plötsligt hungriga. Dessutom skulle vi kolla igenom stadsparken hade vi sagt hela dagen, även om vi nu förstod att alla dratt därifrån.
Mycket riktigt var det inte alls mycket folk kvar i den gamla fjortisparken, men vi mötte i alla fall Sofia och Tina från Phi Phi i Thailand som vi planerat. De visste inte vad de skulle ta sig till på kvällern så självklart bjöd vi med dem till Lisa.
Vi funderade på att ta en taxi upp till Lisa, men tog oss samman och traskade.
Väl där träffade vi Lisa och co, som vart på gallopen, hon såg minst sagt besvärad ut över att se oss. Något vi ignorerade totalt och däckade på hennes säng.
En halvtimme senare hade även Sofie - som jobbat hela dagen - anslutit och hon tyckte självklart inte att det var okej med våran power nap. Snart var vi slitna ur våra sänglägen och i köket fann vi att Lisa verkade mindre besvärad och mer glad, med glas i hand.
Grillningen var en pina. Kylan var fruktansvärd. Huvudet dunkade. Filtarna var ingenstans att se. Jag ingick i den vekare skaran järngäng som relativt snabbt drog oss upp till Lisa för att istället fira min vattenpipas ett års dag.
I Lisas kök var det trångt. Vi flyttade ner till Anna istället. Vattenpipa skall avnjutas med endast utvalt elit.
Utvald elit visade sig vara än fler än ockupanterna i Lisas kök, men vattenpipan var god och i kombination med ett par alvedon ur annas badrumsskåp så var humöret och huvudet på plats igen.
Toves kropp strejkade, Lisa och Sofie ville ut på krogen. Carro & co, samt Ida & co anslöt. Michel var för full för att orka och gav mig hans sprit. Om han minns det har jag inte frågat.
Zam var lite av ett pain in the ass och förtjänade minst tre av äggen han fick i huvudet.
Thaibrudarna var itne alls så lesbiska som jag i fyllan hoppats på och dessvärre desto mer blåsta... Lisa kallade mig Shane, jag tog det som en invit. Fönster gick sönder, huvuden gick sönder, headsets borde gått sönder.
Mat och öl flödade och plötsligt stod en vresig korridorare som heldre ville sova (?) och skrek i Annas ansikte att hon aldrig mer ville se henne igen. Knepigt med tanke på att de bor ihop.
Vi fann att bästa vägen ur situationen var hem och passade på att ta med oss ett par telefoner på vägen.
Ute på gården blev Hellbrant grön och musklerna spräckte hans kläder. Plötsligt var cykelstället ett minne blott och så var taxin på plats.
Ling bad bara en gång snällt om att få lägga sig i Jojs säng - det är så kallt på ditt rum.
Svaret var fortfarande nej.