Skottårsdagen och facebook - den riktiga världen.

Idag är det alltså 29 februari. En ganska cool dag tycker jag.

Fast det enda som händer är väl förstås att det är damernas tur att fria, som jag så klart har tagit vara på.
Jag och miss Malibu #2 ställde faktiskt larmet i morse. Ca halv 9 tror jag vi gick upp och tog tidiga gussen i fina vädret in till stan.
Efter att ha fixat vissa nödvändigheter som nya p-pills och klamydiatvagning satte vi oss på ett café för en skagenröra-frukost.
Först friade vi till våran älskare Mulle, alltid lika tacksam stämningshöjare. Efter lite gruff om saboterade sovmornar gick han självklart med på att äkta oss i nöd och lust. Miss Malibu #1 & #2 + Mulle = Sant. Något datum är inte riktigt klart än, Sverige är visst emot månggifte.
De andra kärlekssmsen gick iväg till de som kanske kändes lite mer Uppsala-aktuella.
Jag har ännu inte fått något svar på mitt och känner mig således lite dissad i vanlig ordning, medan Greta numera ska gifta sig på en surfingbräda i Australien, - se där!


Sen fick jag ett mail från the real world, - dvs facebook. De har sammanställt någon "compare people"-shit och ville nu uppmärksamma mig om att mina starka sidor är:
  • hottest
  • most absentee
  • coolest
Medan mina svagare sidor alltså ska vara:
  • most useful
  • best scientist
Då tänker jag spontant: När blev det positivt att vara frånvarande?
Och när blev det negativt att vara forskarämne (S M A R T) eller att ens vänner tycker att man är användbar?

Alkolåsta datorer?

Igår tog babysis körkort. Stort grattis till henne.

Körkort är en bra anledning till fest tänkte vi och drog till Williams.
John var av en händelse där och Lisa kom strax efter och mängden alkohol var inte av största betänkning.
senare drog vi ner till bullit som jag har en förkärlek till. Minns vagt att jag flitade skamlöst med bartendern aka djn, men jag vaknade ändå upp i en tom säng...

Det jag vill komma fram till är som försått att man borde sätta alkolås på datorn när man kommer hem.
Jag har fått ett antal frågetecken under dagen angående vad jag menade med det ena eller det andra och nu får jag gå här med skammen och ångesten...

Så mycket mer hade jag verkligen inte att säga om idag. Baksmällan har gett med sig och det är dags att åka ut och hoppa häst. Sedan vidare til UPK för lite hederlig dressyr.

På söndag är det dags för mig och min fläckige springare att återigen entra tävlingsbanorna. Jag tror jag ska ha lite högre ambitioner denna gången faktistk. Vilket såklart betyder att allt går åt helvete.

skål så länge, och ursäkta.




Uppdaterar så här ett par minuter senare med en väns bragder den senaste veckan.

Efter en våt torsdag på Sticky Fingers i Gbg vaknar han upp på en gräsmatta han inte känner igen. Framför ett köpcenter han inte känner igen.
Rätt snabbt finner han ut att det inte är Gbg vi talar om, om ens Sverige?
Efter ett tags velande och frågande finner han ut att Köpenhamn var målet för hans resa. Trevligt. Synd med jobbet och så...

Alkolåsta datorer?

Igår tog babysis körkort. Stort grattis till henne.

Körkort är en bra anledning till fest tänkte vi och drog till Williams.
John var av en händelse där och Lisa kom strax efter och mängden alkohol var inte av största betänkning.
senare drog vi ner till bullit som jag har en förkärlek till. Minns vagt att jag flitade skamlöst med bartendern aka djn, men jag vaknade ändå upp i en tom säng...

Det jag vill komma fram till är som försått att man borde sätta alkolås på datorn när man kommer hem.
Jag har fått ett antal frågetecken under dagen angående vad jag menade med det ena eller det andra och nu får jag gå här med skammen och ångesten...

Ett annat minne som dyker upp nu är att jag satt och skrev ett långt foruminlägg, varav jag glömmer bort att det är till forumet, och får för mig att det är min blogg jag skriver i. Det hade blivit ett intressant inlägg kan jag tro, men jag är ju skärpan personifierad så jag kom självklart på mig själv och suddade bort.

Så mycket mer hade jag verkligen inte att säga om idag. Baksmällan har gett med sig och det är dags att åka ut och hoppa häst. Sedan vidare til UPK för lite hederlig dressyr.

På söndag är det dags för mig och min fläckige springare att återigen entra tävlingsbanorna. Jag tror jag ska ha lite högre ambitioner denna gången faktistk. Vilket såklart betyder att allt går åt helvete.

skål så länge, och ursäkta.

#1!!

Det vet ju alla att det bara är att vinna som räknas?

Så, igår var det Camillas och Mattias inflyttningsfest, en nykter tillställning utav en anledning:
Jag var uppskriven på en hopptävling för das klubbish idag, söndag. Det ska sägas att jag har tävlingsvägrat i nu 8 år, låt oss kalla det tävlingsdebut.
Dessvärre innebar detta med nykter fylla även ett expediment för red bull-fylla och i godan ro bäljade jag i mig åtta sådana godingar under gårdagens tillställning.
Jag har inte sovit en blund inatt.

Åh andra sidan var jag nog fortfarande hög på efedriner halva dagen för jag hade inga som helst problem med att dygna.
Jag och min stabile springare Nemo tog oss an den enorma kraftansträngningen det innebär att hoppa en bana på svindlande 70 cm. Och självklart gjorde vi det med sällan skådad galans. Galans är annars ett ganska främmande ord för både Nemo och mig.

En annan som tävlingsdebuterade här i Uppsala var our truly: Malin Sundelin. Det är ju då hennes förtjänst att jag alls kom till start. Hennes och Annas, Anna som var den odågan som skrev upp mig.
Malin gick ut hårt och tog hela kalaset. Sist ut och klippte första platsen direkt. Congräts.

Än jag då? Jag kan stolt berätta att det var två vinnare av den högaktade 70-klassen. Här fanns även stilbedömning ska jag säga er! Jag och Nemo är otroligt vackra när vi svänger fram på banan. Nemos ben må inte trumma på så fort, så även om vi såklart gick 0.0 så var ni nog en bra bit ifrån placeringen när det gällde biten först-i-mål.
Likväl fann jag mig där på prisutdelningen med en bländande vit rosett som tydligt förkunnar att vi två red ihop oss snyggast av alla 35 startande.

Jag skulle kunna säga att jag och Malin är hyffsat nöjda med våran tävlingsdebut och Nemo och jag är redan intressanta inför sommarens OS.
Ska bara trimma magen och benen lite. Det råkar vara så att mina egna ben är någon dm längre än Nemos, så vi funderar på att kanske låta mig hoppa istället, Nemo är ganska fast i sadeln han med.

image2


Dagens låt:
Bruce Springsteen - Mary Don't You Weep
Bruce Springsteen - I'm On Fire
Musik som jag gick och sjöng högt och tydligt i snöiga vinterkalla Uppsala, medan solen gick upp i morse.