positiv
att vara positiv är inte alltid så positivt.
Året som gick
Ikväll är det den 23e december. Min familj har åkt iväg till sommarstugan för att fira jul. Jag håller ställningarna hemma, i morgon far även jag upp för ett dygn med hela släkten.
Det är ändå mina favoritjular. De med hela mammas halva av släkten. Men kort och intensivt är bra. Karlholm är knappast center of the universe va..
Inte Vaksala kyrkby heller för tillfället... Så jag skriver såklart ner en underbart spännande sammanfattning om året som gått. Antagligen alldeles för lång. Well, kill me.
Förra årets nyår infann sig någonstans i U-City, hemma hos Moa och vad jag vill minnas endel löst folk hon delade bostad med. Så här i efterhand minns jag inte helt vad det var att hurra eller bua över.
Jag och Johanna agerade Nikki Sixx med party-klips, jag spydde på toan (eller var det Ida T?), nyår infirades nere vid ån, sittandes på vår alltid lika varme vän Karl Joan.
Alla drog på efterfest hos Lisa. Efter missförstånd om vilken Lisa packet var på väg till gav jag upp, grävde ner mig under alla höstlöven i en buske och somnade med resterna av min wiskey som huvudkudde.
Det var ingen snö på nyår.
Om januari alls innehöll något av vikt så har det helt suddats ut. Hoppar det.
I början av februari någon gång tog jag mitt pick och pack och flög mig kos mot Australien. Mest för att följa grupptrycket, visa att jag är som alla andra. Tänk: Dexter.
Australien och Thailand var en underbar och ständigt ogreppbar vistelse av alkoholdimmor, bakisstranddagar och spenderande av pengar som man för en gångs skull hade. Underbart.
Jag hade gärna gett ett flertal exempel på varför det är helt okej att halva Sveriges befolkning är coolwa backpwackerws och allt grymt som hände där. Men då har vi 60 dagar att återberätta, och för dem som försökt läsa om vad som hände på Roskilde i år, förstår varför jag inte ger mig på den trippen.
Hemma igen i början av april, 8 kg tyngre och äntligen blond igen. Vilken upplevelse. Mors ögon blänkte var gång hon smekte över min verkliga hårfärg och lillasyster kunde inte sluta påpeka hur underligt det var att jag inte var smal längre. +/- noll.
Sista april är för alltid Uppsalas festhelg #1. Från det att man går i sjunde klass och vill ha sin första fylla till dess man blir förälder på stan för att hålla koll på sina egna knodds. Den enda veckan om året som jag verkligen föredrar Uppsala framför någon annan plats på jorden.
I år gick det in ett par poäng extra. Dels kom mina älskade Sthlms-vänner över på besök för att tillfälligt bosätta sig i min lilla villa. Och sen kom öven ett gäng av mina lika kära Gbg-vänner upp. Lilla Arrendebostaden förvandlades till ett trångt, brötigt men underbart kollektiv under en veckas tid.
Fest var dag, eliten i min säng, frenetisk vedhuggning i rent överlevnadssyfte, the sims (?), hulken goes red head, Sir Ling förälskar sig blint i lillasyster Jangland, massaker en hit och en dit över staden. Ingen gick säker, ännu idag kommer den tillfälliga explotionen av Uppsala-missär på tal från höger och vänster vid alla tidpunkter. Det ryktas om tårar som fälldes på hemresan för onämnd parter på avlägsen ort.
Jag antar att det är vad som kännetecknar en lyckad sammankomst - män i tårar.
Jag grät inte, jag är ingen man, men jag önskar att livet alltid var lite mer som då.
Sen är nog livet lite oklart under maj månad. Antagligen jobbade jag bara gärnet för att dra in de pengar jag inte hade efter att ha lekt bratpacker i ett par månader.
Lyckades hur som helst samla ihop tillräckligt för att slippa jobba under sommaren, helt ok i Sonnys värld. Mycket tristess, men även mycket fritid att döda till höger och vänster.
Sommaren brukar ha ett par hållpunkter att fästa minnen till. Festivaler, midsommar... Okej, festivaler och midsommar. Men det är i alla fall varmare än under vintern. Och blötare.
Hultsfred - efter två timmar i en å insåg jag att Axels plan om att ta en stor omväg runt hela skiten hade fungerat bättre. Jag skakade som ett asplöv, iklädd främmande pojkes ("magnus hultsfred" i telefonboken) kläder kapitulerade jag och köpte en alldeles för dyr biljett vid entrén. Sedan gick jag och däckade i tältet. Tack hej.
Följande dag söp jag ner mig själv på ren vodka blandat med polkagrisar och hade en av de roligaste nätterna i hultsfreds historia, i övrigt finns inte så mkt intressant att berätta. Jag önskar att jag kunde få sluta åka till den där hålan snart.
Just det, Roky, Roky, Roky. Tackars.
Peace & Love - Min musik-babe #1. Vart jag även har turen att alltid bli bjuden på biljett. Jag är alltid för nykter där, men det är älskvärt vilka band man hinner ta sig igenom när inte fylledimman kommer med bortförklaringar.
Från Peace & Love blev det sträck-körning till Roskilde, som trots leran håller sin plats som bästa festivalen hittils. Tänk att jag skulle få uppleva en sån, även efter jag fyllt 17 och slutat imponeras av allt crazy folk som kommit för att showa.. Mer än det tänker jag över huvud taget inte omnämna den festivalen, det finns en del att hitta om det i denna bloggen redan.
Roskilde låg i mitten och efter en pausnatt i Gbg fick vi lift med jonk-bussarna (cred) till Arvika. Jag och Camilla var groundade för en natt i ett mörkt tält med solbrillorna på. Pisseflaska från tjejstjärt är en konst män aldrig kommer i närheten av. Det blev bara två nätter på Arvika. Var morgon vaknade jag upp med känslan av att strupen var avsliten och en molande längtan efter den varma säng jag aldrig ägt. Tre dagar, två nätter, baby-punks till grannar, bitch i mitt camp, babys i mitt camp, baby-bögar i mitt camp. NOOOG!
Jag ångrar det kanske lite, egentligen inte alls.
Just ja, midsommar med. Inte mycket att säga om det. Det var under den enda veckan jag spenderade i sommarstugan på ekön i år. Jag, mamma, Johanna, Dan och onkel Lars Lithammer (ja, jag skriver efternamnet för att jag nu har erfarat att man kan söka upp min blogg på google, av ren jävulskap dvs.). Lasse har alltid vart min barnsliga hat-kärlek till släkting och det spelar absolut ingen roll att jag nu är 20 år och han inte längre behöver hålla fast mig i baksätet av bilen för att jag vägrar använda bälte. - Hatkärleken finns där ännu. Nu har jag sett Lasse full och han förlorade den sista gnutta av respekt han någosin inte alls haft från mig. 50 åriga män som fnittrar om pojkstreck och springer och snor midsommarblommor ur grannens rabatt blir aldrig respektingivande. Nu är vi på samma nivå igen. =D.
Just det. Vi var på Gotland i sommras med. Detta med sommarstuge-kollektioner är det enda rika med min familj. Vi har ett flertal sommarhus inom släkten som inte går att sälja ut. Huset i Visby är mammas gubbe Dans.
Jag, Tove, Camilla och Sofie bänkade ihop oss i den lilla stugan med eget sovrum, kök, toa, dusch, vardagsrum, allt-utom-musik för en gogotta avslutning på sommaren. Även Danne, Dante, Michel, Zam, Emelie, Dafne mf. inhyste sig i Gothlandet under Sveriges medeltidsvecka. En skiva med inkluderat strandhäng och skarpt UNO-missbruk. Även veckan då jag och Camilla för första gången uttalade oss positivt om vita månader. Det hände ibland till och med att vi längtade hem bara för att få inleda projekt-nykterism.
Visbys sängar tål inte belastning av mer än en kropp år gången, lesbiskt sex är fortfarande trendigt, kissa inte på mammas nyplanterade blommor osv. En fin vecka.
Detta var nog i mitten av Augusti. Och just Augusti blev alltså uttalade vita månaden. Eller två veckor i alla fall.
Jocke hade bänkat upp hela köksbordet fullt av importerad gratisöl och efter tre dagar i hans lya hade jag inte längre några onda tankar om alkohol, tvärtom. Skamstruket knäckte jag första ölen, jag tänkte ringa Milla och förkunna henne som vinnare, men tänkte att jag kunde skjuta upp det till morgondagen. En öl senare får jag ett sms av omtalade fröken Boström. Lydande något i stil med: "Hej, jag dricker upp lite av drickan jag köpte i Danmark nu. Eftersom jag köpte den innan vi blev nykterister så borde inte den räknas va?"
Pakten var totalt bruten.
Jag sitter och funderar om det inte hände något mer i Uppsala-sammanhang under sommaren, men det är väl de exotiska orterna (typ håland hultsfred) som man minns. jag hade ett par bra kvällar på BJ, vilket väl kan ses som ytterligare en nergång i min egen självrespekt, annars var det nog rätt mycket same lame story. Samma vänner, samma fester, samma vardagsspänning.
Rock N Roll båten trampar ju lätt in sig under årets mest minnesvärda händelser. Ett grymt dygn med en massa asgott folk, musik, öl, död. Jag önskar åter igen att livet alltid var så. Alltid som på sista april, alltid som på roskilde, alltid som på rock-båtar.
Detta var även helgen då mina pengar tog totalt slut, i månaden då jag glömde lämna in mina lönepapper, vilket inledde en tuff period i mitt stackars liv.
Man går inte plus utan svartjobb eller burkplockning i den underbara situationen. Än dock slutade jag oktorber månad med 300 kr +.
Inget svartjobb för visso. Men jag gav bort en barnridväst till min kusin och fick 100 för mödan, jag hade en alldeles för stor efterfest hemma hos mig och fick 100 i burkpantning. Jag vann en impulsiv musikquiz och håvade in ytterligare en värdefull hundring på det. Jag minns verkligen hur mkt dessa pengarna var värda för mig. Jag minns även hur värdefulla herrar som John Lindqvist och Martin Siltberg, samt ett par till täta vänner var under denna tuffa månad.
November var lite bättre. Inte förren lönen skulle komma förren till slutet, men jag råkar även ha planerat min födelsedag i november månad. Presenter? 500 kr skuldsanering från mamma samt lite pengar från div släktingar. Alive and Kickin!
Födelsedagen innebar det starkaste rycket av åldersnoja hittils i mitt liv. Tänk vad mycket jag kunde ha lärt mig i mitt liv? Vad ska jag bli innan jag blir stor? Vem är jag? Det var lyckligtvis en - nästan - övergående period. 21 låter ju trotts allt sexigare än 20.
December... Det är var vi är nu. Den 23e som sagt. Vad tusan har hänt i denna månaden? Kleptomanin har i perioder varit okristlig. åldersnojan slog till i form av en 18 årig pojke som dessvärre var grym på sex och under en veckas tid han förälska sig i mig, försöka tvinga in mig i ett förhållande (jag var så paff så jag tom bad honom ge mig tid att tänka på saken (omg vuxenpoäng here i come)), gå igenom diverse skilsmässokriser (fortfarande av den enkla anledningen att jag inte ville bli tillsammans med någon jag träffat en gång), bli sams, se honom genomgå schizofreni, och tillslut lämna mig. Under en vecka. I vanliga fall tiden vilken det tar för att alls inse om en människa är trevlig eller inte.
Aussie-boys are too intense. Och kanske därför blev historien värd att nämna. Jävligt intensiv vecka. Lämnade inga spår i mitt sten-hårda psyke (såklart). Men han talade mig nästan in i att kanske möjligtvis tänka över ett förhållande.
Och njo, han har nog en poäng. Det är lite småmysigt att bli omhändertagen ibland. En dag kanske... Men inte av en engelsk-talande skitlång hybris-australienare på väg att flytta till Brasilien.
Jag tänker inte leta heller.
Så, någon timme dödad vid datorn, en vecka kvar till nyår. Planer? Nix.
Eller det heter ju just nu Henriksberg - Göteborg, eller kompismiddag hos Ida T - Uppsala, sen spridning för vinden på stan. I det fallet så föredrar jag nog att hålla mig på samma ställe, iaf med samma folk, natten igenom. Så det får väl luta åt hjärtebarnet Göteborg tills vidare. Det blir alltid en rolig kväll, att lita på. Buss halva dagen är inte lika coolt. Om ens möjligt.
Ave.
Dagens låt: Hole - Dying
Im a Courtney trash today babe!
Det är ändå mina favoritjular. De med hela mammas halva av släkten. Men kort och intensivt är bra. Karlholm är knappast center of the universe va..
Inte Vaksala kyrkby heller för tillfället... Så jag skriver såklart ner en underbart spännande sammanfattning om året som gått. Antagligen alldeles för lång. Well, kill me.
Förra årets nyår infann sig någonstans i U-City, hemma hos Moa och vad jag vill minnas endel löst folk hon delade bostad med. Så här i efterhand minns jag inte helt vad det var att hurra eller bua över.
Jag och Johanna agerade Nikki Sixx med party-klips, jag spydde på toan (eller var det Ida T?), nyår infirades nere vid ån, sittandes på vår alltid lika varme vän Karl Joan.
Alla drog på efterfest hos Lisa. Efter missförstånd om vilken Lisa packet var på väg till gav jag upp, grävde ner mig under alla höstlöven i en buske och somnade med resterna av min wiskey som huvudkudde.
Det var ingen snö på nyår.
Om januari alls innehöll något av vikt så har det helt suddats ut. Hoppar det.
I början av februari någon gång tog jag mitt pick och pack och flög mig kos mot Australien. Mest för att följa grupptrycket, visa att jag är som alla andra. Tänk: Dexter.
Australien och Thailand var en underbar och ständigt ogreppbar vistelse av alkoholdimmor, bakisstranddagar och spenderande av pengar som man för en gångs skull hade. Underbart.
Jag hade gärna gett ett flertal exempel på varför det är helt okej att halva Sveriges befolkning är coolwa backpwackerws och allt grymt som hände där. Men då har vi 60 dagar att återberätta, och för dem som försökt läsa om vad som hände på Roskilde i år, förstår varför jag inte ger mig på den trippen.
Hemma igen i början av april, 8 kg tyngre och äntligen blond igen. Vilken upplevelse. Mors ögon blänkte var gång hon smekte över min verkliga hårfärg och lillasyster kunde inte sluta påpeka hur underligt det var att jag inte var smal längre. +/- noll.
Sista april är för alltid Uppsalas festhelg #1. Från det att man går i sjunde klass och vill ha sin första fylla till dess man blir förälder på stan för att hålla koll på sina egna knodds. Den enda veckan om året som jag verkligen föredrar Uppsala framför någon annan plats på jorden.
I år gick det in ett par poäng extra. Dels kom mina älskade Sthlms-vänner över på besök för att tillfälligt bosätta sig i min lilla villa. Och sen kom öven ett gäng av mina lika kära Gbg-vänner upp. Lilla Arrendebostaden förvandlades till ett trångt, brötigt men underbart kollektiv under en veckas tid.
Fest var dag, eliten i min säng, frenetisk vedhuggning i rent överlevnadssyfte, the sims (?), hulken goes red head, Sir Ling förälskar sig blint i lillasyster Jangland, massaker en hit och en dit över staden. Ingen gick säker, ännu idag kommer den tillfälliga explotionen av Uppsala-missär på tal från höger och vänster vid alla tidpunkter. Det ryktas om tårar som fälldes på hemresan för onämnd parter på avlägsen ort.
Jag antar att det är vad som kännetecknar en lyckad sammankomst - män i tårar.
Jag grät inte, jag är ingen man, men jag önskar att livet alltid var lite mer som då.
Sen är nog livet lite oklart under maj månad. Antagligen jobbade jag bara gärnet för att dra in de pengar jag inte hade efter att ha lekt bratpacker i ett par månader.
Lyckades hur som helst samla ihop tillräckligt för att slippa jobba under sommaren, helt ok i Sonnys värld. Mycket tristess, men även mycket fritid att döda till höger och vänster.
Sommaren brukar ha ett par hållpunkter att fästa minnen till. Festivaler, midsommar... Okej, festivaler och midsommar. Men det är i alla fall varmare än under vintern. Och blötare.
Hultsfred - efter två timmar i en å insåg jag att Axels plan om att ta en stor omväg runt hela skiten hade fungerat bättre. Jag skakade som ett asplöv, iklädd främmande pojkes ("magnus hultsfred" i telefonboken) kläder kapitulerade jag och köpte en alldeles för dyr biljett vid entrén. Sedan gick jag och däckade i tältet. Tack hej.
Följande dag söp jag ner mig själv på ren vodka blandat med polkagrisar och hade en av de roligaste nätterna i hultsfreds historia, i övrigt finns inte så mkt intressant att berätta. Jag önskar att jag kunde få sluta åka till den där hålan snart.
Just det, Roky, Roky, Roky. Tackars.
Peace & Love - Min musik-babe #1. Vart jag även har turen att alltid bli bjuden på biljett. Jag är alltid för nykter där, men det är älskvärt vilka band man hinner ta sig igenom när inte fylledimman kommer med bortförklaringar.
Från Peace & Love blev det sträck-körning till Roskilde, som trots leran håller sin plats som bästa festivalen hittils. Tänk att jag skulle få uppleva en sån, även efter jag fyllt 17 och slutat imponeras av allt crazy folk som kommit för att showa.. Mer än det tänker jag över huvud taget inte omnämna den festivalen, det finns en del att hitta om det i denna bloggen redan.
Roskilde låg i mitten och efter en pausnatt i Gbg fick vi lift med jonk-bussarna (cred) till Arvika. Jag och Camilla var groundade för en natt i ett mörkt tält med solbrillorna på. Pisseflaska från tjejstjärt är en konst män aldrig kommer i närheten av. Det blev bara två nätter på Arvika. Var morgon vaknade jag upp med känslan av att strupen var avsliten och en molande längtan efter den varma säng jag aldrig ägt. Tre dagar, två nätter, baby-punks till grannar, bitch i mitt camp, babys i mitt camp, baby-bögar i mitt camp. NOOOG!
Jag ångrar det kanske lite, egentligen inte alls.
Just ja, midsommar med. Inte mycket att säga om det. Det var under den enda veckan jag spenderade i sommarstugan på ekön i år. Jag, mamma, Johanna, Dan och onkel Lars Lithammer (ja, jag skriver efternamnet för att jag nu har erfarat att man kan söka upp min blogg på google, av ren jävulskap dvs.). Lasse har alltid vart min barnsliga hat-kärlek till släkting och det spelar absolut ingen roll att jag nu är 20 år och han inte längre behöver hålla fast mig i baksätet av bilen för att jag vägrar använda bälte. - Hatkärleken finns där ännu. Nu har jag sett Lasse full och han förlorade den sista gnutta av respekt han någosin inte alls haft från mig. 50 åriga män som fnittrar om pojkstreck och springer och snor midsommarblommor ur grannens rabatt blir aldrig respektingivande. Nu är vi på samma nivå igen. =D.
Just det. Vi var på Gotland i sommras med. Detta med sommarstuge-kollektioner är det enda rika med min familj. Vi har ett flertal sommarhus inom släkten som inte går att sälja ut. Huset i Visby är mammas gubbe Dans.
Jag, Tove, Camilla och Sofie bänkade ihop oss i den lilla stugan med eget sovrum, kök, toa, dusch, vardagsrum, allt-utom-musik för en gogotta avslutning på sommaren. Även Danne, Dante, Michel, Zam, Emelie, Dafne mf. inhyste sig i Gothlandet under Sveriges medeltidsvecka. En skiva med inkluderat strandhäng och skarpt UNO-missbruk. Även veckan då jag och Camilla för första gången uttalade oss positivt om vita månader. Det hände ibland till och med att vi längtade hem bara för att få inleda projekt-nykterism.
Visbys sängar tål inte belastning av mer än en kropp år gången, lesbiskt sex är fortfarande trendigt, kissa inte på mammas nyplanterade blommor osv. En fin vecka.
Detta var nog i mitten av Augusti. Och just Augusti blev alltså uttalade vita månaden. Eller två veckor i alla fall.
Jocke hade bänkat upp hela köksbordet fullt av importerad gratisöl och efter tre dagar i hans lya hade jag inte längre några onda tankar om alkohol, tvärtom. Skamstruket knäckte jag första ölen, jag tänkte ringa Milla och förkunna henne som vinnare, men tänkte att jag kunde skjuta upp det till morgondagen. En öl senare får jag ett sms av omtalade fröken Boström. Lydande något i stil med: "Hej, jag dricker upp lite av drickan jag köpte i Danmark nu. Eftersom jag köpte den innan vi blev nykterister så borde inte den räknas va?"
Pakten var totalt bruten.
Jag sitter och funderar om det inte hände något mer i Uppsala-sammanhang under sommaren, men det är väl de exotiska orterna (typ håland hultsfred) som man minns. jag hade ett par bra kvällar på BJ, vilket väl kan ses som ytterligare en nergång i min egen självrespekt, annars var det nog rätt mycket same lame story. Samma vänner, samma fester, samma vardagsspänning.
Rock N Roll båten trampar ju lätt in sig under årets mest minnesvärda händelser. Ett grymt dygn med en massa asgott folk, musik, öl, död. Jag önskar åter igen att livet alltid var så. Alltid som på sista april, alltid som på roskilde, alltid som på rock-båtar.
Detta var även helgen då mina pengar tog totalt slut, i månaden då jag glömde lämna in mina lönepapper, vilket inledde en tuff period i mitt stackars liv.
Man går inte plus utan svartjobb eller burkplockning i den underbara situationen. Än dock slutade jag oktorber månad med 300 kr +.
Inget svartjobb för visso. Men jag gav bort en barnridväst till min kusin och fick 100 för mödan, jag hade en alldeles för stor efterfest hemma hos mig och fick 100 i burkpantning. Jag vann en impulsiv musikquiz och håvade in ytterligare en värdefull hundring på det. Jag minns verkligen hur mkt dessa pengarna var värda för mig. Jag minns även hur värdefulla herrar som John Lindqvist och Martin Siltberg, samt ett par till täta vänner var under denna tuffa månad.
November var lite bättre. Inte förren lönen skulle komma förren till slutet, men jag råkar även ha planerat min födelsedag i november månad. Presenter? 500 kr skuldsanering från mamma samt lite pengar från div släktingar. Alive and Kickin!
Födelsedagen innebar det starkaste rycket av åldersnoja hittils i mitt liv. Tänk vad mycket jag kunde ha lärt mig i mitt liv? Vad ska jag bli innan jag blir stor? Vem är jag? Det var lyckligtvis en - nästan - övergående period. 21 låter ju trotts allt sexigare än 20.
December... Det är var vi är nu. Den 23e som sagt. Vad tusan har hänt i denna månaden? Kleptomanin har i perioder varit okristlig. åldersnojan slog till i form av en 18 årig pojke som dessvärre var grym på sex och under en veckas tid han förälska sig i mig, försöka tvinga in mig i ett förhållande (jag var så paff så jag tom bad honom ge mig tid att tänka på saken (omg vuxenpoäng here i come)), gå igenom diverse skilsmässokriser (fortfarande av den enkla anledningen att jag inte ville bli tillsammans med någon jag träffat en gång), bli sams, se honom genomgå schizofreni, och tillslut lämna mig. Under en vecka. I vanliga fall tiden vilken det tar för att alls inse om en människa är trevlig eller inte.
Aussie-boys are too intense. Och kanske därför blev historien värd att nämna. Jävligt intensiv vecka. Lämnade inga spår i mitt sten-hårda psyke (såklart). Men han talade mig nästan in i att kanske möjligtvis tänka över ett förhållande.
Och njo, han har nog en poäng. Det är lite småmysigt att bli omhändertagen ibland. En dag kanske... Men inte av en engelsk-talande skitlång hybris-australienare på väg att flytta till Brasilien.
Jag tänker inte leta heller.
Så, någon timme dödad vid datorn, en vecka kvar till nyår. Planer? Nix.
Eller det heter ju just nu Henriksberg - Göteborg, eller kompismiddag hos Ida T - Uppsala, sen spridning för vinden på stan. I det fallet så föredrar jag nog att hålla mig på samma ställe, iaf med samma folk, natten igenom. Så det får väl luta åt hjärtebarnet Göteborg tills vidare. Det blir alltid en rolig kväll, att lita på. Buss halva dagen är inte lika coolt. Om ens möjligt.
Ave.
Dagens låt: Hole - Dying
Im a Courtney trash today babe!
trash
yes i am.
Sökte på mitt namn
Jo, och fick upp endel träffar. bla till denna bloggen där jag skrivit ut hela mitt namn under rubriken "the blogg is död".
Står gott om klamydia och gogotta, varsegod för alla släktingar som vill söka på vårt kära efternamn.
Nu är det borttaget. Låt oss hoppas att mormor inte fått någon hjärtattack ännu...
Fast fan, länken finns fortfarande kvar. Sweet.
Står gott om klamydia och gogotta, varsegod för alla släktingar som vill söka på vårt kära efternamn.
Nu är det borttaget. Låt oss hoppas att mormor inte fått någon hjärtattack ännu...
Fast fan, länken finns fortfarande kvar. Sweet.
Bajs-Berta
Det blev ingen historia om Bajs-Berta igår, då jag låg och spydde ner mig själv istället. Magsjukan hann ikapp mig!
Idag visar tempen på 38.1 så jag antar att jag är i form för att berätta en sanningsbaserad saga.
Våran huvudroll Berta var dagen till ära ute på krogen, där hon fann sig en lämplig karl att spendera natten med.
Väl hemma hos hennes ragg Bengt har de antagligen underbart sex i timmarna långa och Berta är nöjd med sitt kap när hon somnar med ett leende på läpparna.
Följande morgon ska Bengt upp och jobba, men han säger åt Berta att hon kan ligga kvar, bara hon låser efter sig när hon går. Nycklarna lämnar han på köksbordet.
Ett par timmar senare vaknar Berta av ett tryckande behov av att gå på toa. Hon tar sig upp och in på toan där hon klämmer ur sig ett par välskapta kluttar finaste bajs. Berta är noga med att torka sig, det har hon lärt sig av mamma redan som liten. Dock när hon ska spola inser hon att vattnet inte rinner på helt som det ska. Hennes kluttar förblir liggande att skvalpa i toalettstolen.
För att lösa dilemmat letat hon fram en fryspåse, stoppar tappert ner handen i toastolen och samlar upp bajsarna i påsen.
Nöjd med sitt verk slår hon knut runt härligheten och ställer ner påsen invid ytterdörren. Sedan går hon och tar sig lite frukost, skriver en liten lapp till lägenhetens ägare om att hon hade en fin natt och gärna skulle vilja ses igen, samt adderar telefonnr.
Sedan utspelar sig följande:
Berta diskar rent efter sin frukost, klär på sig ytterkläder, hämtar nycklarna, låser noga efter sig och slänger in nycklarna igenom brevinkastet.
Innan nycklarna ens hunnit träffa golvet, träffar insikten om bajspåsen Berta. Där innanför dörren till hennes nyligen tilltänkta, ligger fryspåsen fylld av hennes inre och bara väntar på att
Bengt ska komma hem och hitta den. Och det finns absolut inget hon kan göra för att hindra honom.
Bengt ringde aldrig tillbaka till Berta.
Idag visar tempen på 38.1 så jag antar att jag är i form för att berätta en sanningsbaserad saga.
Våran huvudroll Berta var dagen till ära ute på krogen, där hon fann sig en lämplig karl att spendera natten med.
Väl hemma hos hennes ragg Bengt har de antagligen underbart sex i timmarna långa och Berta är nöjd med sitt kap när hon somnar med ett leende på läpparna.
Följande morgon ska Bengt upp och jobba, men han säger åt Berta att hon kan ligga kvar, bara hon låser efter sig när hon går. Nycklarna lämnar han på köksbordet.
Ett par timmar senare vaknar Berta av ett tryckande behov av att gå på toa. Hon tar sig upp och in på toan där hon klämmer ur sig ett par välskapta kluttar finaste bajs. Berta är noga med att torka sig, det har hon lärt sig av mamma redan som liten. Dock när hon ska spola inser hon att vattnet inte rinner på helt som det ska. Hennes kluttar förblir liggande att skvalpa i toalettstolen.
För att lösa dilemmat letat hon fram en fryspåse, stoppar tappert ner handen i toastolen och samlar upp bajsarna i påsen.
Nöjd med sitt verk slår hon knut runt härligheten och ställer ner påsen invid ytterdörren. Sedan går hon och tar sig lite frukost, skriver en liten lapp till lägenhetens ägare om att hon hade en fin natt och gärna skulle vilja ses igen, samt adderar telefonnr.
Sedan utspelar sig följande:
Berta diskar rent efter sin frukost, klär på sig ytterkläder, hämtar nycklarna, låser noga efter sig och slänger in nycklarna igenom brevinkastet.
Innan nycklarna ens hunnit träffa golvet, träffar insikten om bajspåsen Berta. Där innanför dörren till hennes nyligen tilltänkta, ligger fryspåsen fylld av hennes inre och bara väntar på att
Bengt ska komma hem och hitta den. Och det finns absolut inget hon kan göra för att hindra honom.
Bengt ringde aldrig tillbaka till Berta.
The Blogg Is Död
Ofta man skriver blogg år 2007?
Idag är en mästerlig dag i fräschetens tecken för miss me.
Inte nog med att jag fick en klamydia-varning idag. Jag luktar dessutom snuskigt mycket stall kombinerat med kallsvett (lukten av rotmos i vätskeform), har en magsjuka i hälarna och dessutom fittsvamp (pussy-mushrooms).
Jag är alltså sådär sugen på att lägga mig och sära för mr gynekolog.
Skällis.
Uppdatering:
Detta med klamydia är en seriös epedemi som går nu. Ungefär som ovanstående magsjuka attakerar den en från alla håll, hela tiden.
God vän som även hon är ute i klamydiaträsket, låt oss kalla henne Claud: Clamydia-Claud, var på efterfest i helgen.
Med sig ut hade hon, av helt oklara anledningar, det brev adresserat till henne där en saklig person förklarar att hon har smittats av klamydia och ska komma upp till sjukhuset för att lämna uppgifter om sexuella kontakter. På pappret har även Claud skrivit ner sina ligg som hon hyvlat över det senaste halvåret., låt oss kalla det en minneslapp.
Kvällen utvecklar sig att Claud blir hyffsat kalaspackad och i garderoben ut från krogen får för sig att fem-i-tre-ragg är helt på tapeten.
En kille som för tillfället såg perfekt ut men efteråt kan klassas som andrasortering blev offer och Claud och Calle drog hem till utvalde Calle på efterfest. Till Clauds försvar ska sägas att hon använde gummi, med förevändningen att hon var out of p-piller.
Så småningom får de även sällskap av Calles vänner, som dock inte beblandar sig i utbytniingen av kroppsvättskor.
Dock har miss Claud någonstans på vägen lassat ur sina fickor på vardagsrumsbordet och lämnat innehållet där medan hennes kropp och själv vandrade vidare mot sängen.
Inget mer med det. Morgonen gryr, Claud vet varken vart hon själv är eller för den delen vem hon är, men hon skrapar ihop sina tillbehör och lämnar Calle.
Idag var Klamydia-Claud och skulle lämna sina namn till sjukhuset och lämnar snällt fram brevet och de ifyllda namnen. En lätt snegling ner på pappret får henne att inse att där står ett namn som hon vet att hon själv inte skrivit ner. Jag vill åter igen introducera "Calle". Calle med kondomen.
Efter att ha frågat ut ett oklart antal vänner om någon av oss plitat ner namnet och tillslut kommit på att nej, det kunde inte ha hänt, för ingen har haft tillgång till listan sen hon lämnade den på det där vardagsrummsbordet, måste Claud inse att det nog var Calles vänner som var omtänksamma och nämnde sin vän när de såg listan ligga framme.
Det var ju vänligt av dem att itne gå in och avbryta iaf, sådana vänner vill jag med ha.
Jo, jag vet. Jag gillar att skriva onödigt långa texter om händelser som egentligen inte roar någon annan än min skadeglada själ för ett fåtal sekunder, men det bjöd mig iaf i stundens hetta på ett matt och uppgivet skratt.
För att påpeka lite mer vill jag också tillägga att jag är helt medveten om att storyn inte har någon poäng, det är bara den snygga och helt omotiverade klantigheten som gör mig matt.
I morgon tror jag att jag ska skriva ner en annan historia om en tjej som jag väljer att kalla för Bajs-Berta.
Idag är en mästerlig dag i fräschetens tecken för miss me.
Inte nog med att jag fick en klamydia-varning idag. Jag luktar dessutom snuskigt mycket stall kombinerat med kallsvett (lukten av rotmos i vätskeform), har en magsjuka i hälarna och dessutom fittsvamp (pussy-mushrooms).
Jag är alltså sådär sugen på att lägga mig och sära för mr gynekolog.
Skällis.
Uppdatering:
Detta med klamydia är en seriös epedemi som går nu. Ungefär som ovanstående magsjuka attakerar den en från alla håll, hela tiden.
God vän som även hon är ute i klamydiaträsket, låt oss kalla henne Claud: Clamydia-Claud, var på efterfest i helgen.
Med sig ut hade hon, av helt oklara anledningar, det brev adresserat till henne där en saklig person förklarar att hon har smittats av klamydia och ska komma upp till sjukhuset för att lämna uppgifter om sexuella kontakter. På pappret har även Claud skrivit ner sina ligg som hon hyvlat över det senaste halvåret., låt oss kalla det en minneslapp.
Kvällen utvecklar sig att Claud blir hyffsat kalaspackad och i garderoben ut från krogen får för sig att fem-i-tre-ragg är helt på tapeten.
En kille som för tillfället såg perfekt ut men efteråt kan klassas som andrasortering blev offer och Claud och Calle drog hem till utvalde Calle på efterfest. Till Clauds försvar ska sägas att hon använde gummi, med förevändningen att hon var out of p-piller.
Så småningom får de även sällskap av Calles vänner, som dock inte beblandar sig i utbytniingen av kroppsvättskor.
Dock har miss Claud någonstans på vägen lassat ur sina fickor på vardagsrumsbordet och lämnat innehållet där medan hennes kropp och själv vandrade vidare mot sängen.
Inget mer med det. Morgonen gryr, Claud vet varken vart hon själv är eller för den delen vem hon är, men hon skrapar ihop sina tillbehör och lämnar Calle.
Idag var Klamydia-Claud och skulle lämna sina namn till sjukhuset och lämnar snällt fram brevet och de ifyllda namnen. En lätt snegling ner på pappret får henne att inse att där står ett namn som hon vet att hon själv inte skrivit ner. Jag vill åter igen introducera "Calle". Calle med kondomen.
Efter att ha frågat ut ett oklart antal vänner om någon av oss plitat ner namnet och tillslut kommit på att nej, det kunde inte ha hänt, för ingen har haft tillgång till listan sen hon lämnade den på det där vardagsrummsbordet, måste Claud inse att det nog var Calles vänner som var omtänksamma och nämnde sin vän när de såg listan ligga framme.
Det var ju vänligt av dem att itne gå in och avbryta iaf, sådana vänner vill jag med ha.
Jo, jag vet. Jag gillar att skriva onödigt långa texter om händelser som egentligen inte roar någon annan än min skadeglada själ för ett fåtal sekunder, men det bjöd mig iaf i stundens hetta på ett matt och uppgivet skratt.
För att påpeka lite mer vill jag också tillägga att jag är helt medveten om att storyn inte har någon poäng, det är bara den snygga och helt omotiverade klantigheten som gör mig matt.
I morgon tror jag att jag ska skriva ner en annan historia om en tjej som jag väljer att kalla för Bajs-Berta.