Deg
Gårdagen började med att den ena efter den andra droppade av, av olika, fast lika oklara, anledningar. Tillslut var det bara jag och Camilla och hennes golv. Det golvet agerade förfest bord ala tusen millioner tomburkar, eller?
Har för mig att vi tog 23.15 bussen till tha city och ramlade mot sthlms. Det var najs, jag tror iofs inte vi gjorde så mycket. Hmmm, jag minns att vi var på toa.. Och så satt vi vid ett bord. Antar att detta är ännu ett sådant minne som man bara minns som gött fast egentligen inget hände, jag vill ha filmbevis på dessa kvällar.
Kvällen vad billig, baren gratis.
Lagom till stägning sprang vi in i Hessel i vanlig ordning (det finns ett par folk som man a l l t i d springer in i däri). Efterfest hos Hessels vän som hette, nåt. Tobias kanske. Eller var vi hos Hessel? Jag tror inte det, lite oklart.
Men nej! Just ja, vi var ju på två efterfester, nuu börjar jag minnas. Först hos nån brewd i stan, drickan var fortfarande gratis men efter ett tag började folk bråka, varför minns jag inte, jag ska forska i det. Säkert nåt otroligt.
Någonstans kring efterfest nr ett gick jag och Camilla stort plus skulle man kunna säga. Byten delas systerligt i vanlig ordning vid senare tillfälle. Jag ska nog ringa upp henne om krigsföhandlingarna strax.
Vi blev utslängda och åkte DÅ vidare till "Tobias", tetiga grannar klagade på att vi var högljudda fast vi pratade "mycket tystare" men vi roade oss kungligt vidare vid köksbordet.
Någonstans där fick Camilla valet mellan att... hmm, jag minns inte, eller att svepa en tolva ur ett dricksglas. Alternativen var knappt sagda förren den goda Camillan villigt öppnade sin strupe och glaset var tomt.
Ungefär där var nog alla chanser till räddning förbi, jag minns att en säng gick förlorad i backen, trash.
Vid 8 tiden på morgonen slogs jag och Camilla ungefär samtidigt av tanken på att vi båda skulle upp och aktivera oss inom timmarna två så vi bestämde oss hastigt för att det numera var slut på det roliga. Som tur för oss åkte Hessel också med i taxin och vi lämnade en ensam "Tobias" kvar i lägenheten. Denne gode Hessel betalade resan och jag kom hem nöjd vi 8 snåret för mina två timmars sömn.
Ofta kofta jag var nykter på sjukhuset sen. Den vidriga kvinnan drog antagligen ur mig alldles för många fyllesanningar, men hon märkte i alla fall inte mitt tveksamma tillstånd.
(Nu ringde Milla så kvällen är repeterad, inte heller hon minns varför det var bråk, det förblir en gåta, som jag redan glömt)
Ikväll ska jag antagligen till "orange". Aldrig hört om, men det kan ju vara värt en chans. I detta nu ska jag gå och steka blodpudding och höja järnhalten i mitt blod en aning.
Jag börjar tappa orken till detta med bloggande igen. Hur kul är det att läsa om andras liv? Jag bryr mig iaf inte om vad som händer i andras, så länge de inte inkluderar mig, då är det najs.
Blodpudding var det ja.
Dagens: Eddie Cochran - Nervous Breakdown
Har för mig att vi tog 23.15 bussen till tha city och ramlade mot sthlms. Det var najs, jag tror iofs inte vi gjorde så mycket. Hmmm, jag minns att vi var på toa.. Och så satt vi vid ett bord. Antar att detta är ännu ett sådant minne som man bara minns som gött fast egentligen inget hände, jag vill ha filmbevis på dessa kvällar.
Kvällen vad billig, baren gratis.
Lagom till stägning sprang vi in i Hessel i vanlig ordning (det finns ett par folk som man a l l t i d springer in i däri). Efterfest hos Hessels vän som hette, nåt. Tobias kanske. Eller var vi hos Hessel? Jag tror inte det, lite oklart.
Men nej! Just ja, vi var ju på två efterfester, nuu börjar jag minnas. Först hos nån brewd i stan, drickan var fortfarande gratis men efter ett tag började folk bråka, varför minns jag inte, jag ska forska i det. Säkert nåt otroligt.
Någonstans kring efterfest nr ett gick jag och Camilla stort plus skulle man kunna säga. Byten delas systerligt i vanlig ordning vid senare tillfälle. Jag ska nog ringa upp henne om krigsföhandlingarna strax.
Vi blev utslängda och åkte DÅ vidare till "Tobias", tetiga grannar klagade på att vi var högljudda fast vi pratade "mycket tystare" men vi roade oss kungligt vidare vid köksbordet.
Någonstans där fick Camilla valet mellan att... hmm, jag minns inte, eller att svepa en tolva ur ett dricksglas. Alternativen var knappt sagda förren den goda Camillan villigt öppnade sin strupe och glaset var tomt.
Ungefär där var nog alla chanser till räddning förbi, jag minns att en säng gick förlorad i backen, trash.
Vid 8 tiden på morgonen slogs jag och Camilla ungefär samtidigt av tanken på att vi båda skulle upp och aktivera oss inom timmarna två så vi bestämde oss hastigt för att det numera var slut på det roliga. Som tur för oss åkte Hessel också med i taxin och vi lämnade en ensam "Tobias" kvar i lägenheten. Denne gode Hessel betalade resan och jag kom hem nöjd vi 8 snåret för mina två timmars sömn.
Ofta kofta jag var nykter på sjukhuset sen. Den vidriga kvinnan drog antagligen ur mig alldles för många fyllesanningar, men hon märkte i alla fall inte mitt tveksamma tillstånd.
(Nu ringde Milla så kvällen är repeterad, inte heller hon minns varför det var bråk, det förblir en gåta, som jag redan glömt)
Ikväll ska jag antagligen till "orange". Aldrig hört om, men det kan ju vara värt en chans. I detta nu ska jag gå och steka blodpudding och höja järnhalten i mitt blod en aning.
Jag börjar tappa orken till detta med bloggande igen. Hur kul är det att läsa om andras liv? Jag bryr mig iaf inte om vad som händer i andras, så länge de inte inkluderar mig, då är det najs.
Blodpudding var det ja.
Dagens: Eddie Cochran - Nervous Breakdown
Kommentarer
Trackback