saltomoNtal

Hmm, jag börjar inse att återberättelser inte riktigt är min grej. Jag är mycket bättre på att säga vad som ska hända senare... Får se om det slår om snart.
   Tänk om jag bara orkade resa mig från platt magläge: hakan i soffbädden och nacken kraftigt bakåtböjd. Jag känner mig lite som en padda som ligger och lurar. Eller varför inte katt? Därför.
   Iaf, när jag lycks ta mig upp så ska jag lyckas gå till gränby. Egentligen skulle stan vara ett bättre alternativ,bode stra upp med endel saker, men som sagt, orken.
   Ikväll ska vi till Lisa och förfesta i vanlig ordning, jag gillar det. Alltid en massa folk som är nöjda och bra. Det ryktas om att jag ska ta med mitt Super Nintendo dit, klar sämningshöjare i alla lägen. Frågan är bara vart spelet är, länge sen jag spelade. I skrubben antagligen. Jag litar på det.
   John fyllde år här om dagen, tror han sa tisdags, de skulle ha nån middag för honom innan, men jag får se om jag hinner dit. Rider till halv sju, så det känns ju tajt. Egentligen borde jag rida igen direkt efter, men jag vet inte.
  
Detta var en värdelös blogg. Jag skriver bara för att ha en ursäkt att inte resa mig upp. Adjö