saltomoNtal

Ett par rader att roa sig åt:

Red Hot Chili Peppers

I tisdags så var det alltså dags tillslut. Red Hot Chili Peppers. Lisa har tjatat sen dagen biljetterna släpptes och jag har medgivit att mjo, de verkar rätt bra live.
In i det sista velade jag om huruvida jag skulle behålla biljetten eller om jag kanske borde tjäna in lite pengar på kalaset. RHCP i sig ligger mig ju inte så nära om hjärtat.
Sista kvällen före satt jag tom och hörde mig för bland bekanta, men nej, ingen var villig att göra en spontantripp till globen.
På tisdagen så lyckades jag såklart missa första tåget och tvingade således Lisa, Sofia och Josefine att så snällt vänta på mig på satationen. Duktiga flickor.
Lisa som ledde truppen av hardcorefan ville vara på plats i god tid så vi gick till Mc Donalds och laddade upp med ett par mål och satte oss utanför och väntade. Vi var alltså inte skrämmande tidigt där, bara ca två timmar innan de öppnade. Kön var på kanske 100 meter så det tedde sig rätt uppenbart att vi skulle kunna hitta bra platser.
Lagom till vi skulle hålla värmen med en liter billigt vin anslöt sig Ida, Camilla, Robert, någon Fredrik "2", en tjej som jag inte har en susning om namnet på och en tjej som jag önskar att jag någon gång lärde mig namnet på. Någon som hette Ivan var med där tror jag. Med fler. Ovesäntligt.
Värmen höll uppe i en tajt ring och något geni hade tagit med sig en sovsäck att mysa i, så långt den räckte.
De börjar släppa in folk och samtidigt slås en av flickorna av den plötsliga instinkten att hon nog fick mens nu. Det kändes iaf kladdigt i byxorna. Hur man löser dilemat i en stressig kö vet bara vi, men jag dog av skratt.
Kände mig överhuvudtaget jävligt glad hela eftermiddagen. På ett lugnt och socialt sätt, samma känsla som jag nästan bara får på festivaler och särskilt inte under vinterhalvåret. Äntligen började jag bli riktigt nöjd över att jag trotts allt följde med.

Som vi misstänkte, lyckades vi komma innanför staketet och de var, till skillnad från vad vi hört, noga med att inte släppa in för många, så det var luftigt och gott trotts närheten till scenen.
Förbandet var beiget. Kan säkert tro att några övermusikaliska, psykadeliska porrgubbar skulle gilla dem. Jag är helt klart för lite konstnärlig för psykadelisk porr. De gjorde dock en version av Sweet Honey Pie som är en bra låt annars, vart jag nu vill komma med det.

Red Hot Chili Peppers (nej jag hatar förkortningen Red Hot) var sjukt najs, jag kan tom säga att jag numera gillar deras musik. inte för att jag någonsin har ogillat dem så, men de har inte intresserat mig alls förr. Jag hade den perfekta gungen i benen och kunde hoppa upp och ner två meter minst. Så jag gjorde exakt det. Ännu en gång tack för all luft som fanns innanför staketet som gjorde mina skutt möjliga utan att preja ner barnen. Just ja, det var sweet. Av någon anledning samlades alla korta människor på höger sida. Och så vi otroligt ståtliga med då. Fri sikt hela vägen, hela tiden.
Gick dock runt sjön en gång för att kolla efter Ida som tappat bort sig. Hittade ingen Ida, men fann att det i princip bara var vår lilla halva som verkade riktigt roade av spelningen. Och mkt riktigt, folk jag pratat med efteråt som också var där var inte allt för upprymda över spelningen.

Ja, ja, nog om det och nej, jag är inte klar än, detta var bara första dagen. Jag tar gårdagens utgång något nerkortat i samma inlägg. Fiffigt, men tröttsamt, sluta läs nu, eller få en kaka.




Torsdagskväll = Sthlmskväll

Mmm, det har ju blivit så ett tag nu. Jag och Lisa funderade på det. Klubben på Sthlms är ju verkligen inget att hurra för. Det är najs om man går dit med bara ett liten gäng vänner och sätter sig och tjötar lite. Men fest blir det sällan tal om.
Jag och Lisa tog oss först från min enkla boning till hennes simpla boning. Där fann vi att ingen där heller tänkte dra ut så vi satte oss ensamma i köket och spelade ett parti fia med hutt. Det enda alkoholhaltiga var Kahlua och tro mig, det är inte gjort för att shotas. Efter ett par små glas bildas ett slemmigt lager i halsen som vägrar ge med sig och detmedföljer även en inte helt mysig bismak. Sött och sliskigt. Men det gick än dock.
Kom fram till Sthlms och just ja, Lisa är numera skyldig mig 150 spänn, det känns iaf tacksamt. Som jag sa, man gör egentligen inte så mycket där, vi satt först i en skinnsoffa och såg häftiga ut medan vi drack varsin öl resp cider. Sedan köpte vi en till öl resp cider och satte oss i ett fönster istället. Tjötade, tjötade mer och kom fram till att kvällen var jävligt go trotts bristen på upptåg.
Vid ett när stället stängde ner drog vi oss med strömmen utåt och gick sedan till Williams och slöt där upp med Johan H och hans trevliga vän Erik.
Jag har alltid gillat Williams. Nästan extra mycket sådana kvällar som igår. När det är helt tomt på hela stället och man bara sitter i ett hörn och dricker öl och pratar om den gamla goda tiden. De spelar alltid go musik där även. Mycket 80-tals metal blandat med brötiga folkvisor och allmän traschig rock, sån musik som jag vill höra när jag är ute och roar mig, dock inte på samma brötiga nivå som på Fellini. Mmm, Williams är bra och ikväll ska jag nog dit igen.
Carro har tillslut tagit studenten så det är studentmössan på ikväll igen vilket av någon anledning roar mig enormt. Kankse för att jag var så trött på allt när jag själv tog studenten så jag orkade aldrig fira ordentligt.

Nu! Ska jag alltså avsluta, jag begär verkligen inte att någon ska ha läst igenom detta, men om, så får ni som sagt kakor och jag kan även bjuda på en enkel kyss. Jag borde bli författare istället. Eller lära mig att vara kort och koncist. Ev. sluta klaga på mig själv för att jag skriver så mkt. Jag borde iaf defenetivt börja ta betalt.

Adjö

Dagens: Roky Erickson - Sweet Honey Pie