Heinrich Himmler

Jag har gift mig med en av Hitlers bästa vänner. Heinrich Himmler. I flera veckor nu har vi suttit här, sida vid sida och gått igenom hans livshistoria. Men nu börjar jag få nog.
Lyssna bara på vad han sa till mig alldeles nyss:
"Hur kan ni finna något nöje i att skjuta stackars försvarslösa djur som betar i skogskanten - oskyldiga, försvarslösa, omisstänksamma? Det är ju rena mordet. Naturen är så underbart vacker och alla djur har rätt att leva. Det är den inställningen som jag beundrar så mycket hos våra förfäder. De förklarade till exempel formellt krig mot råttor och möss. Dessa uppfordrades att göra slut på sina skövlingar och ge sig av från ett visst område inom en viss tid innan utrotningskriget mot dem började. Man finner respekten för djur hos alal indogermanska folk."
Mkt vist sagt, med undantaget att han efter detta gick och gasade ihjäl 6 milj judar. Dessutom tvekar jag på att råttorna som hans förfäder förklarade krig hade så mycket vetskap om vad som väntade dem.
Ungefär som i "liftarens guide till galaxen" när de plötsligt ska bygga en motorväg genom jorden och måste epränga den. Men det borde vi ha vetat för länge sen...
Jag orkar inte förklara mig. Har fortfarande några sidor kvar att skriva. Och jag skolkar från skolan för att hinna med.
Adjö.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback