En vårta, två.

För att inte passera gränsen till vad som på riktigt är olämpligt och skadligt för min självrespekt så nöjer vi oss med att säga att jag har en vårta. Den ska döden dö.

Livet har satt en jävla spinn sen jag kom hem. Först isolerde jag mig i ett par dagar för att lugna ner mig själv. Det var rätt uppenbart att jag inte var lika erimiterad som innan jag åkte. Efter 2 dagar fick jag abstinens och drog till Lisa.
Sen när jag ändå var i farten så har jag gått på ett gympa-pass med friskis och svettis för första gången i mitt liv, samt simmar i iaf en kvart på centralbadet.
Sanningen är nämligen den att Solen har gått upp en sissådär 6 kg under sin vistelse i fjärran öster/väster beroende på vilket håll man väljer att kolla. Jag har alltså tillåtelse att kalla mig själv tjockis nu, även om det inte är så illa egentligen, inte än.

Så ska det som alltid vara lite festresumé i sådana här bloggar. Det blir nog en kortare en än vanligt.
Jag har hållt mig i skinnet alkoholmässigt sedan jag kom hem, men igår var det så dags.
Först var planen att ta en Orvars  ->  Williams tripp, men när det senare bjöds på klubb och bra band i Sthlm Broder Tuck så ändrades planen snabbt om.
Jag och Lisa hällde i oss Thailändsk sprit och Tysk öl hemma hos henne i några timmar och sen for vi till storstan för att dö bara lite.
Nu hann vi bara se High Heeled Honies men de jobbade på bra, sen var det Ida in på toaletten i nån timme för att tömma sig på det mesta av vätskor. För det är ju inte så att två månaders supande gör att man kan fortsätta likadant när man kommer hem, nejdå, helt annan sak.
Så jävla vekt.
Jag och Lisa irrade ut på stan i ett par timmar och hamnade som längst tillbaka på T-centralen. Sen irrade vi tillbaka igen och hittade gänget lagom som munken sa tack för kvällen.

Skulle sen vidare till Kellys, jag har vart där förr, det är 20-årsgräns. Men den enda lille vakten på hela stället fick nog lite kalla fötter när vi kom 20 duktigt tankade idioter för att våldgästa hans lilla krog och plötsligt var åldern 23. Det hjälpte inte honom mycket, då de enda som inte om in i princip var jag och Lisa som tjurigt fick finna oss i vårt öde.
Ett tag funderade vi på att dra till någon annan krog och fortsätta natten, men när vi kom fram till vårt lilla hak tyckte vakten att vi: "fortfarande var för fulla" "Vaddå, vi har inte vart här ikväll?" "Jo, här i Sthlm minns vi vilka som passerat genom kvällen"
Jaha, ja ja, tack så mycket. Adjö.

Vi tappade hur som helst orken och gick hem till Michel och somnade tillslut sött i hans lilla hem.

Idag är det Sthlms som står på kartan, eller tillbaka till Sthlm igen. Men det lutar för tillfället stenhårt mot Sthlms, nästan spikat.


Sen vill jag bara upplysa folk om att vecka 32 så finns det två lediga villor i Visby som vi hade tänkt fylla med folk. Så om du är min vän (du måste känna mig i tiiiio år... nej, inte denna gången) så är du välkommen att hänga med. Kan bli krmt! Medeltidsveckan äro det.

Solen ska också till Rolling Stones i sommar. Jag och Lisa fyllefixade biljetter. Sjukt nöjd. Och Arreburre, hur vi ska klara den trippen eftersom datumen korsar varandra är tillsvidare hemligt.

Dagens Låt: Lisa Ekdahl - Två Lyckliga Dårar
Om den har en personlig mening för mig just nu så är det om mig och mitt alterego, tro nu inte att jag har gått och blivit vårkär.
Det skulle vara i mitt hjärtebarn vårtan då.

Cheers!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback