Mötley Crüe
Det är dags att ta upp gamla vanor och forntida decadence nu innan jag helt har förlorat mig själv.
Mötley hamrar och sporrar i bakgrunden.
Jag förstår inte vad det är med det bandet. Tänker inte säga att det är ett grymt bra band. Det är en lögn. Men det är mitt bästa band.
När jag ibland är liten och vissen och tankarna bara så allt för uppenbart går runt i självdestruktiva banor (det låter som jag vore självmordsbenägen, det är inte alls vad jag menar, do not worry) så blir det alltid tillslut ett par låtar med Mötley som drar upp mig. Till en annan form av självdestruktivitet, för visso, men den utgår iaf från min lycka, istället för vad andra ger mig.
Är det inte något liknande yoga ska göra förresten? Yoga är töntigt.
En annan låt som jag helt oundvikligt blir glad av har alltid varit Hanoi Rocks - Motorvaitin' (måste sätta på nu).
Varför är det så? Dessa gamla söndertrasade gubbar som nötts sönder i LP-spelaren så länge att jag ibland inte orkar höra ljudet av dem mer. Nästan allt som hör till 80-talets metal får mig över huvud taget att sjunka genom gjorden av uttråkning.
Men när det verkligen gäller. Så är det fortfarande dem som verkligen sparkar igång mig igen. Mötley då, inte den övriga skiten.
Decadence.
Jag borde bli rockstjärna. Helt klart född till det. Ska jobba på det.
För ovanlighetens skull ett inlägg som handlade om mig själv alltså. Jag antar att det kan ursäktas, jag ska tydligen vara en intressant person. Enligt mig själv då.
Dagens låt: Mötley Crüe - Knock 'Em Dead, Kid
Mötley hamrar och sporrar i bakgrunden.
Jag förstår inte vad det är med det bandet. Tänker inte säga att det är ett grymt bra band. Det är en lögn. Men det är mitt bästa band.
När jag ibland är liten och vissen och tankarna bara så allt för uppenbart går runt i självdestruktiva banor (det låter som jag vore självmordsbenägen, det är inte alls vad jag menar, do not worry) så blir det alltid tillslut ett par låtar med Mötley som drar upp mig. Till en annan form av självdestruktivitet, för visso, men den utgår iaf från min lycka, istället för vad andra ger mig.
Är det inte något liknande yoga ska göra förresten? Yoga är töntigt.
En annan låt som jag helt oundvikligt blir glad av har alltid varit Hanoi Rocks - Motorvaitin' (måste sätta på nu).
Varför är det så? Dessa gamla söndertrasade gubbar som nötts sönder i LP-spelaren så länge att jag ibland inte orkar höra ljudet av dem mer. Nästan allt som hör till 80-talets metal får mig över huvud taget att sjunka genom gjorden av uttråkning.
Men när det verkligen gäller. Så är det fortfarande dem som verkligen sparkar igång mig igen. Mötley då, inte den övriga skiten.
Decadence.
Jag borde bli rockstjärna. Helt klart född till det. Ska jobba på det.
För ovanlighetens skull ett inlägg som handlade om mig själv alltså. Jag antar att det kan ursäktas, jag ska tydligen vara en intressant person. Enligt mig själv då.
Dagens låt: Mötley Crüe - Knock 'Em Dead, Kid
Kommentarer
Postat av: Ida J
just det:
mötley är visst ett grymt bra band. få band har den karisman. men det var just det med.
gnatt
Postat av: Ida T
haha du o mötley... varför stavar dom med ö? europeiskt gångbart? :p
Trackback