The Blogg Is Död
Ofta man skriver blogg år 2007?
Idag är en mästerlig dag i fräschetens tecken för miss me.
Inte nog med att jag fick en klamydia-varning idag. Jag luktar dessutom snuskigt mycket stall kombinerat med kallsvett (lukten av rotmos i vätskeform), har en magsjuka i hälarna och dessutom fittsvamp (pussy-mushrooms).
Jag är alltså sådär sugen på att lägga mig och sära för mr gynekolog.
Skällis.
Uppdatering:
Detta med klamydia är en seriös epedemi som går nu. Ungefär som ovanstående magsjuka attakerar den en från alla håll, hela tiden.
God vän som även hon är ute i klamydiaträsket, låt oss kalla henne Claud: Clamydia-Claud, var på efterfest i helgen.
Med sig ut hade hon, av helt oklara anledningar, det brev adresserat till henne där en saklig person förklarar att hon har smittats av klamydia och ska komma upp till sjukhuset för att lämna uppgifter om sexuella kontakter. På pappret har även Claud skrivit ner sina ligg som hon hyvlat över det senaste halvåret., låt oss kalla det en minneslapp.
Kvällen utvecklar sig att Claud blir hyffsat kalaspackad och i garderoben ut från krogen får för sig att fem-i-tre-ragg är helt på tapeten.
En kille som för tillfället såg perfekt ut men efteråt kan klassas som andrasortering blev offer och Claud och Calle drog hem till utvalde Calle på efterfest. Till Clauds försvar ska sägas att hon använde gummi, med förevändningen att hon var out of p-piller.
Så småningom får de även sällskap av Calles vänner, som dock inte beblandar sig i utbytniingen av kroppsvättskor.
Dock har miss Claud någonstans på vägen lassat ur sina fickor på vardagsrumsbordet och lämnat innehållet där medan hennes kropp och själv vandrade vidare mot sängen.
Inget mer med det. Morgonen gryr, Claud vet varken vart hon själv är eller för den delen vem hon är, men hon skrapar ihop sina tillbehör och lämnar Calle.
Idag var Klamydia-Claud och skulle lämna sina namn till sjukhuset och lämnar snällt fram brevet och de ifyllda namnen. En lätt snegling ner på pappret får henne att inse att där står ett namn som hon vet att hon själv inte skrivit ner. Jag vill åter igen introducera "Calle". Calle med kondomen.
Efter att ha frågat ut ett oklart antal vänner om någon av oss plitat ner namnet och tillslut kommit på att nej, det kunde inte ha hänt, för ingen har haft tillgång till listan sen hon lämnade den på det där vardagsrummsbordet, måste Claud inse att det nog var Calles vänner som var omtänksamma och nämnde sin vän när de såg listan ligga framme.
Det var ju vänligt av dem att itne gå in och avbryta iaf, sådana vänner vill jag med ha.
Jo, jag vet. Jag gillar att skriva onödigt långa texter om händelser som egentligen inte roar någon annan än min skadeglada själ för ett fåtal sekunder, men det bjöd mig iaf i stundens hetta på ett matt och uppgivet skratt.
För att påpeka lite mer vill jag också tillägga att jag är helt medveten om att storyn inte har någon poäng, det är bara den snygga och helt omotiverade klantigheten som gör mig matt.
I morgon tror jag att jag ska skriva ner en annan historia om en tjej som jag väljer att kalla för Bajs-Berta.
Idag är en mästerlig dag i fräschetens tecken för miss me.
Inte nog med att jag fick en klamydia-varning idag. Jag luktar dessutom snuskigt mycket stall kombinerat med kallsvett (lukten av rotmos i vätskeform), har en magsjuka i hälarna och dessutom fittsvamp (pussy-mushrooms).
Jag är alltså sådär sugen på att lägga mig och sära för mr gynekolog.
Skällis.
Uppdatering:
Detta med klamydia är en seriös epedemi som går nu. Ungefär som ovanstående magsjuka attakerar den en från alla håll, hela tiden.
God vän som även hon är ute i klamydiaträsket, låt oss kalla henne Claud: Clamydia-Claud, var på efterfest i helgen.
Med sig ut hade hon, av helt oklara anledningar, det brev adresserat till henne där en saklig person förklarar att hon har smittats av klamydia och ska komma upp till sjukhuset för att lämna uppgifter om sexuella kontakter. På pappret har även Claud skrivit ner sina ligg som hon hyvlat över det senaste halvåret., låt oss kalla det en minneslapp.
Kvällen utvecklar sig att Claud blir hyffsat kalaspackad och i garderoben ut från krogen får för sig att fem-i-tre-ragg är helt på tapeten.
En kille som för tillfället såg perfekt ut men efteråt kan klassas som andrasortering blev offer och Claud och Calle drog hem till utvalde Calle på efterfest. Till Clauds försvar ska sägas att hon använde gummi, med förevändningen att hon var out of p-piller.
Så småningom får de även sällskap av Calles vänner, som dock inte beblandar sig i utbytniingen av kroppsvättskor.
Dock har miss Claud någonstans på vägen lassat ur sina fickor på vardagsrumsbordet och lämnat innehållet där medan hennes kropp och själv vandrade vidare mot sängen.
Inget mer med det. Morgonen gryr, Claud vet varken vart hon själv är eller för den delen vem hon är, men hon skrapar ihop sina tillbehör och lämnar Calle.
Idag var Klamydia-Claud och skulle lämna sina namn till sjukhuset och lämnar snällt fram brevet och de ifyllda namnen. En lätt snegling ner på pappret får henne att inse att där står ett namn som hon vet att hon själv inte skrivit ner. Jag vill åter igen introducera "Calle". Calle med kondomen.
Efter att ha frågat ut ett oklart antal vänner om någon av oss plitat ner namnet och tillslut kommit på att nej, det kunde inte ha hänt, för ingen har haft tillgång till listan sen hon lämnade den på det där vardagsrummsbordet, måste Claud inse att det nog var Calles vänner som var omtänksamma och nämnde sin vän när de såg listan ligga framme.
Det var ju vänligt av dem att itne gå in och avbryta iaf, sådana vänner vill jag med ha.
Jo, jag vet. Jag gillar att skriva onödigt långa texter om händelser som egentligen inte roar någon annan än min skadeglada själ för ett fåtal sekunder, men det bjöd mig iaf i stundens hetta på ett matt och uppgivet skratt.
För att påpeka lite mer vill jag också tillägga att jag är helt medveten om att storyn inte har någon poäng, det är bara den snygga och helt omotiverade klantigheten som gör mig matt.
I morgon tror jag att jag ska skriva ner en annan historia om en tjej som jag väljer att kalla för Bajs-Berta.
Kommentarer
Trackback