saltomoNtal

Jag och rubriker suger verkligen. En dag ska jag kläcka den ultimata rubriken.

Hela dagen idag och igår har jag funderat på oklara saker och formulerat dem så bra i mitt huvud och tänkt att  "ah, detta måste jag skriva nåt om i bloggen", fast nu är alla dessa tankar såklart långt borta så jag kör återberättelsen av Lisas 20-årsdag och inflyttningsfest istället.

Först stötte jag ihop med Annelie igen, som jag inte sett sen i våras någon gång, trotts att vi bor i samma stad. Vi kom fram till att det vore en god idé att hon och hennes vän Camilla (hur många Camillor får plats i en och samma värld) skulle följa med på Lisas fest.

Efter att Anna ringde och sa att jag kunde få skjuts, om vi åkte om MAX 30 minuter, kastade jag mig in i duschen då detta ar högsta prioritet efter att inte ha duschat ditils under detta nya året. Mycket mer än att duscha och samla ihop kläder och alkohol hann jag inte innan hon stod utanför. Sminket åkte med i en fryspåse och jag kände mig allmänt het.
Anna släppte av mig utanför Annelies lilla hem som jag en gång hjälpte till att bygga upp och jag ringde på dörren. Annelie kommer nertrippande fräsch som en jävla nyponros. Så går det när man inte träffar folk på för lång tid, de blir äckligt snygga. De dras inte lämngre i mitt bajs. Fine.
Jag öppnade min whiskey och var allmänt missnöjd med detta, men fann mig i att jag var häftig med min flaska och att häftig smakar bättre än Annelies vodka-juicegroggar/drinkar.
Efter ett tag drog vi oss mot Lisa som inte bor mer än ett par hundra meter därifrån. Ack dessa studentbostäder...

Jahaa, hos Lisa var det redan en del folk och de fortsatte droppa in allt fler under den kommande timmen. Vad säga om själva festen. Allt började iaf fint. Det minns jag. Häftig började helt plötsligt smaka gott och dessutom blev vi bjudna på fördrink och vin. Alla var glada och korridoren står fortfarande relativt tom då inte alla hunnit flytta in. Snart öppnades även dörren till Annas korridor under vill jag minnas.
Toaletten var upptagen och till Millas förtjusning insåg jag att Lisas fönster var den ultimata toan. Först efter att ha klamrat mig fast vid fönsterbrädan som lyckligtvis höll och tömt min glada blåsa insåg jag att fönstret neranför, dit pisset runnit, var Annas. Typiskt.
Av någon anledning beslutade jag mig inte för att hålla tyst om detta utan förkunnade stolt för miss Wärvik att jag kissat ner hennes fönster. Efter det ar jag tvungen att gömma mig för Anna resten av kvällen för att slippa städa upp efter mig.
Vid någon tid började hälften av folken gå hem och jag tror det var ungefär där min kropp gav upp och talade om för mig att mängderna jag skulle spy upp som belöning för whiskeyn var utan slut.
Gick och spydde, men fann till min sorg att det inte var nog ännu så jag spydde lite till. Inget hjälpte och jag kunde ju aldrig sluta spy så jag valde helt enkelt alternativet att däcka.

Fast däcka gjorde jag ju aldrig. Jag låg i en go dvala och lyssnade på händelserna utanför, alla var glada. Jag brukar vara nöjd med att ligga och lyssna på folk sådär. Men jag minns att denna kvällen var jag avundsjuk. Dock låg jag kvar, min själ hade antagligen lämnat min kropp, den ville inte röra sig.
Folk kom in på rummet och pratade i par. Alla hade räknar ut mig för länge sedan och jag minns att jag låg och var så nöjd för allt jag skulle avslöja för alla dagen efter. Dessvärre minns jag inte ens vilka osm var inne i rummet längre.. Mer än Anna och John och att Anna sa massa roliga saker, porriga saker tror jag med. Men det är oklart. Jag har inte prtatat med henne ännu, väntar på att det ska regna så att fönstret tättar sig själv.

Tillslut skulle alla gå och Milla skulle fota mitt misserabla tillstånd och jag sov fortfarande inte. Gick in och spydde en sista gång och PANG, plötsligt mådde jag bra. Värt, alla går och jag vill ha mer Whiskey. Parisa, Martin, Lisa och Filip stannar för att däcka och jag håller dem vakna med dierse sexuella trakaserrier och endel undervisning även i någon timme innan jag ger upp och slutgiltigt dör.

Dagens låt: Mötley Crüe - On With The Show
Jag såg först nån heay metal historia på mtv igår där - självklart - Mötley medverkade, så blev jag så sugen på The Dirt så jag började läsa den igen. Och eftersom den låten omnämns rätt tidigt så blev jag sugen på den. Mötley is back!

Just ja! Jag fick höra att Ida och Robert läser min blogg. Ha ha, ball. De sa att jag var bra på att skriva med. Förresten så har jag nu inkluderat MER LUFT i mitt inlägg. Men det blev rätt packat ändå, och fult, så tyst nu. tack <3