Roskilde 1
På allmän begäran.
Varning utfärdas: Var du inte där, möda dig inte med att läsa, det kan döda dig.
lördag natt - söndag
Färden gick som omständigast från Uppsala via Borlänge, där jag bänkat mig tillsammans med närmsta släkting över peace and love.
I sista sekunden bangade Anna den milda omvägen och for med i Malins och Petes lilla hyrbil istället. Själv fick vi sällskap av Filip.
Vid 3-tiden på natten kom vi så oss iväg. Bilen var vad man kallar trång, då vi bemödade oss med att släpa med Jojo till Katrineholm. Solen hade redan gått upp då vi lämnade fjärran norland och vi jagade soluppgången nedåt. Under ett tillfälle var vi alla övertygade om att vi kört fel och lämnat jordens yta, då allt vi kunde se åt alla håll var en mjölkvit ogenomtränglig dimma. Det var väldigt vackert. Nirvana. Antagligen.
Himlen fick dock vänta och vi släppte istället av Jojo och for vidare. Förhörde oss med Annas bil någon gång, de var ett par timmar före och skulle stanna innan öresundsbron och sova ett par timmar medan vi jobbade oss ikapp.
Kul, tyckte vi, det kunde de glömma. Vi låg seriöst i 170 så gott som hela vägen ner (viss hänsyn för fartkameror och obetydliga samhällen vidtogs). Filip somnade som det barn han är och vaknade i skräck av våra hetsbromsningar. Kul, tyckte vi igen, Filip morrade något och somnade om.
Det bästa jag vet är alltså att åka bil på natten. Det går fort.
När vi stannade och käkade Mc Donalds fram mot morgonkvisten ringde Anna och förkunnade att nu var de i Malmö och tänkte somna. Det gick upp för oss att vi tagit in två av de tre timmarna på dem och vi kände oss allmänt hetsiga och nöjda med det. Vi ljög friskt om att vi var framme i Norrköping nu, men skulle snabba oss så mycket det gick.
Gott irriterade vår morotsbil blev när vi 45 min senare ringde och påpekade att vi stod vid sista utfarten från Sverige och väntade på dem. Men hade vi sovit så mycket mer då? Nä.
Där bytte äntligen Anna och Filip även plats och stämningen i vår lilla SAAB blev genast fem snäpp roligare.
Ida, Anna, Lisa, Camilla.
Över bron var det "forever young" som skallade på högsta ur högtalarna. Jag vet att det är lika kul att associera sig till den låten som att sjunga "your song" till den man älskar, men ibland har man anledning. Vi har anledning.
Efter en hetsig omkörning runt hyrbilen med tillhörande mooning blev det allt för kämpigt att dra upp de smäckade byxorna igen. Parkeringsvakten vid roskilde frågade oss något på deras främmande språk och gav Camilla en skeptisk blick över de bara benen. "Här kommer fler svenskar som tycker de är så jääävla kul" (här fanns nyss ett försök att skriva meningen på danska, men projektet lades ner).
Kön in var skärselden. Kan bara tänka mig hur det var tidigare på förmiddagen. Nu var klockan närmare 12 och en skrämd blick mot campingen bekräftade våra farhågor: Platsbrist.
Väl inne gick jag och Lisa iväg uppåt skateboard-rampen men mig som veteran (jag har vart på roskilde en gång förut) och vägvisare.
Till min lycka, Lisas förtret, fann vi några norrmän med veligt och glest uppbyggt camp endast en ruta vänster om min planerade drömplats.
Vad som skedde där var för övrigt underligt. Jag, bitterfittan, som är dömd till att alltid se på skeptis mot nya människor tyckte omedelbart att detta var hyvelns pojkar. Lisa, som älskar människor intill min bittraste irritation vägrade nästan slå sig ner på min perfekta spot p.g.a. de trista människorna som slått rot.
Lisas vilja kuvades dock snart och vi fick in alla våra 5 tält + partytält och fann oss äckligt nöjda och med vissa språksvårigheter med våra grannar.
Fram mot skymning beslutade vi oss för att göra en liten utflykt till east-camp och finna Annas syster med vänner som bodde där.
Hade vi vetat oss vilket helvete fjärran östern kan vara hade vi nöjt suttit kvar i våra stolar.
Vi tog med oss tillräckligt mycket läsk för att det skulle räcka över bron, till lite häng, och tillbaka igen.
Sen gick vi.
Och gick.
Och gick.
Anna sa någon bokstav som de höll till vid och vi frågade random vakt. Hans svar fick oss att hisna av skräck. Vi skulle alltså till Krakow. Men uppenbarligen hade vi gått halvvägs. Vi tog oss samman.
Tillslut kom vi fram till en sjö där våran hägrande bokstav befanns.
Anna ringde.
Vi hade gått fel.
Ny förfrågan.
Jodå! Vi var på rätt väg. Ungefär halvvägs, lite mindre.
Jaaaahaaaa...
Vi fortsatte. Ut över östeuropa, vandrade ett tag norrut mot Moskva, över Rysslands tundror. Passerade uralbergens slitna toppar. Nådde Ob och slog oss ner på en fiskeskuta i ett par månader. Irrade oss vilse på de sju haven och plötsligt stod vi i hetaste Australiens dödaste inland.
Där stod ett tält.
Däri bodde Maja och co. Lyckan var knapp. Något brast. Alla dog.
Sen började vi gå tillbaka.
På vägen gjorde dock någon genidraget att stanna till vid ett par vänner till John, Filip och Lisa som skickade runt en bacardi apple flaska till våra bensintömda magar.
Bacardi apple blev för övrigt lite av roskildes nationaldryck känner jag så här efteråt. Mycket till heder av den otroliga vandringen/never ending story/gudarna måste vara tokiga/whatever vi genomled denna första kväll.
Jag och Camilla kom tillbaka till campet. Alldeles för nyktra och med en irriterande röst i bakhuvudet som förkunnade att vi nu vart vakna i två dygn, förutom varsin timmas sömn i bilen. Helt nere för räkning kände vi oss dock inte än, så vi slet oss bort mot ett par vänner från Gbg. Kalle, Oskar, Bollen. Någonstans på vägen tog övertröttheten vägen och när sedan random kämpig kille kommer och vill vara med drar vi en lång och menlös utläggning om att vi är på lunarträff.
Till en början är vår nye vän inne på det vardagliga spåret att lunarstorm är skit, men efter förstaklassig hjärntvättning vill han ha våra lunar-adresser så vi kan höra av oss i framtiden. Såklart fick han det, blond_kebab och allt vad det var. Sen dog vi.
måndag
I tältet låg jag, Carro och Lisa i en förvirrad röra. Runt oss, under oss, över oss var packning överallt, någon av oss hade levt rövare under natten. Allt var som vanligt.
Ett gäng bestämde sig för att gå till bilen och hämta bandaren och lite annat som blivit kvar föregående dag. Väl där insåg vi att det skulle vara ett gott projekt att ta bilen in till stan och storshoppa för resten av veckan. Nöjda med vårt beslut backar vi ut från vår håla, och gräver upp en snygg lergrop i den nyvåta gräsmattan, där blir vi fast. Hur Lisa än kämpar och gungar med vår älskade SAAB så står vi stadigt.
Jag, Anna, Milla ställer oss och knuffar och stånkar och stönar och tillslut, med ett avgrundsvrål, far bilen upp. Milla hoppar lätt åt sidan för att slippa bli nersmetad av leran - åt fel håll. Och här sätter hon grunden till vad som kommer förfölja henne genom hela festivalen - roskildes lerigaste tjej/leran.
Malin och Pete som godmodigt stått med hyrbilsdörren öppen får sin del av katastrofen med. De blanka, vita, lädersätena finnes sig plötsligt tigrerade av lerspots. Kul, tyckte de nog.
Projektet med bilen lades ner och vi drar oss mot vattenhålen för att bada miss Boström.
När vi står där som bäst och balanserar flickan med benet up i vattenhon kommer två skapligt utseende pojkar fram på friarfärd. Min åter igen skeptiska hjärna var inte alls med på detta med random boys söker söt tjej och ställde mig kyligt i bakgrunden. Anna och Camilla lovade dock att komma förbi senare.
Dagen förflöt som bäst i vårt egna camp och vi bekantade oss med dessa norrmän. Lisa erkände inte bara att de var trevliga, utan även en viss dragning till den store blonde vikingen Rune. Hon vet självklart sin plats, flickan, och kommer så småningom krypandes vid mina fötter för att tacka mig för utmärkt vald campplacering. Vad lisas pojkvän sen två år tyckte om tältplaceringen blir en senare historia.
Jag och Lisa med flera bestämmer oss så småningom för att besöka Jocke i hans camp och där bjuds vi in på veckans första feske fjease. Fyllan värmer oss alla gott men John ömkar sig för att han saknar Anna som han sett kline med en annan kille. Vi håller hans tankar på annat och i och med det tilltar såklart fyllan ytterligare.
Detta blir även kvällen då vi tjejer bevisar att minsann vi med kan ståkissa. Jag är först ut och klarar det galant, bakåt då, inte framåt. Lisa följer strax efter med ett nästan lika lyckat resultat och senare är det även Carros tur. Hon var förvisso sist, men tjejen pissar framåt (bara för att hennes fitta är vänd bakochfram), så hon vinner nog högsta credet där.
Efter ett tag får jag syn på Lisas hand i Kalles och jag tänker att stopp där, detta är inte vad jag kallar en god idé. För att förklara detta nrämare kommer en snabb resumé av tidigare upplevelser:
Kalle och Milla var kks deluxe under något halvår. Under detta halvår råkade Lisa och Kalle gänga någon gång, men de kom överens om att inte säga det till någon. Lisa kände dock ett behov att läcka till någon och jag satt bra till hands och höll missbelåtet min käft. Även Kalle kände uppenbarligen ett behov av att läcka lite, och här var källan betydligt mer löskäftad.
Nu tror väl ingen att detta var något Camilla skulle bry sig om, men Lisas snesteg: hennes beslut.
Hur som helst så visar det sig nu att alla Charlies vänner i Gbg var fullt medvetna om att han och Lisa pluggat lite och snart blir Milla den enda som inte vet något, och sånt är inte juste. Och här sitter de två och håller varandra i handen igen med uppenbara avsikter att ta in i första bästa tält.
Jag och fyllan spårade ur lite och lekte moraltant med de tu som lovade att berätta allt för Milla följande dag. Sen tog de in i tält.
Så småningom droppar folket ner döda omkring oss och jag och Oskar finner oss vara själva, utlämnade till roskildes bestar. Vi beslutar oss för att dra bort till hans camp och börjar färden genom den redan ganska geggiga festival-campingen.
På vägen ringer dock Björn och säger att de är framme på festivalen och behöver en tältplats för deras typ-8-mannatält. Lyckat, säkert. Dock ränner jag samtidigt som jag pratar med honom in i ett stort hål på campingen som jag i mörkret bestämmer mig för att paxa.
Grannarna till hålet är inte helt nöjda då de hävdar att de hållt just den platsen sen campingen öppnade. Det finns väl fler platser tänker jag surt och börjar gräla. Oskar överger mig så småningom för att vandra tillbaka till sig och jag står stolt kvar.
När så Björn tillslut kommer fram med sin packning inser hans något nyktrare hjärna att det kanske inte alls är världens bästa idé att slå upp ett gigantiskt tält omringat av grannar som hatar en. Vi letar vidare och kommer så småningom bort till vårt camp där vi inser att platsen under det rasade partytältet som någon ställt upp i hördet skulle vara ett perfekt ställe att slå upp ett stort tält på. Bort med partytältet i stillhet och så fick vi Björn och Sofia med vänner som grannar.
Jag kryper in till Carro i tältet och däckar.
tisdag
Tisdagen var något av en ödesdag för lilla roskilde. Hur allt kom sig omkring är lite oklart. Men jag var den enda som stod helt utanför det hav av intriger som byggdes upp och nöjt kunde le åt andras förtvivlan. På dagen hängde jag, Lisa, Filip och Carro vid skate-board rampen och alla drack varandra till. Jag, Lisa, Carro och Filip var borta hos Kalle och co ett tag och Kalle, som inte förstod att Filip var Lisas Filip var äckligt nära att avslöja hela historien om fyllegänget föregående dag.
Någon gång fram mot kvällen, tillbaka i vårat camp kommer Lisa med sitt erkännande om Kalle. Milla som just kommit tillbaka efter nattligt och dagligt umgänge med en av "Värner och Värner" - pojkarna vid vattenhålet - skrattar åt henne och berättar att hon en gång misstänkt det utifrån något jag och Lisa sa till varandra. Flickan har öronen med sig.
Efter att paret Lisa - Filip haft pauser och trassel i sitt förhållande under en längre tid och ingen egentligen räknar dem som ett par längre - alldra minst Lisa själv - så reagerade jag inte alls på att hon gängade med Charlie Johannesson under natten.
Filip var dock allmänt upprörd över hur hon betedde sig under festivalen (självklart utan att veta om att hon vart "otrogen" under natten). Han var less för att hon drog sig undan när han rörde vid henne och vägrade visa någon form av ömhet för honom.
Jag drog aningens irriterad med Filip bort och förklarade åter igen för honom villkoret för att vi hade låtit honom och John bo i vårt camp.
Inga jävla intriger. Spara problemen tills du kommer hem om de verkligen är så viktiga.
Dock visar sig Lisas minne av att hon har med sig en Filip som fortfarande är dökär i henne och räknar henne som sin flickvän vara ännu kortare än mitt och plötsligt har hon slingrat sig upp i sin blonde viking Runes knä och kliner upp honom efter alla hånglets lagar.
Filip sitter aningens fastfrusen med blicken chockerat fixerad på Lisa innan han inser sanningen och lätt hysteriskt försvinner sin väg.
Även John spårar ur på Anna och jag går iväg och får ta samma visa med honom. Vid samma lätt avskilda partytält som uppläxningen med Filip.
När sedan Charlie kommer och ska vara kämpig och kär mot Milla som han dagen innan irriterat förkunnade att han brydde sig lika litet om som en loppa på cirkus är det bara att gå rundan igen.
Efter någon halvtimmas velande med en liten pojke som inte för fem öre har förmågan att lyssna och ta till sig av vad andra människor säger till honom börjar jag få en lätt hysterisk känsla av "jag visste att det skulle bli så här" och "varför slösar jag bort min kväll på var och en av mina vänners sårade partners" och när Kalle för hundrade gången säger något som åter igen bevisar att han inte lyssnat ett ord på vad jag sagt kan jag inte orka mer än att be honom dra åt helvete.
Något irriterade på kvällens vändning drar jag och Milla ut på rövartåg i största allmänhet.
På egen hand.
Utan intriger.
Innan vi hinner dra kommer dock Sofia rännande och börjar skälla på Björn för att han dragit från ena eller andra tillställningen. Vi flyr.
Vi kommer snart fram till duscharna och smiter in för att dö lite under det varma taket.
Väl inne inser vi att en spegelvägg till campet inte alls skulle vara fel och ställer oss och hänger över den stora spegeln. Den var inte alls lätt att få loss och både jag och Milla hade drabbats av mystisk noja, antagligen orksakad av diverse tveksamma intag i våra arma kroppar.
Var gång vi råkade låta mer än en hasselmus gör på strövtåg rusade vi in på toaletten och gömde oss med hjärtat i halsgropen.
Plötsligt small spegeln loss och vi kunde nöjda rymma ut i friheten.
I campet var det nu så gott som dött. Vi ställde stolt upp spegelväggen mot partytältet och beundrade först spegeln i sin helhet, sedan oss själva i spegeln blanka yta.
Millas norskeragg Mads kom in i campet och hjälpte oss beundra mästerverket ett tag innan vi började ta oss ut på färd igen. Det började regna och blev kallt och vi insåg snabbt att det enda vettiga stället att uppbehålla sig på var på skateboard-rampen där vi åkte vattenkana och var allmänt nöjda.
Det var lite svårt om man heter Ida Jangland att ta sig upp över rampens kant i halkan och övriga två hade mycket kul åt mina magplask.
Jag besegrade hindret och kravlade mig upp. Ett par meter framför oss, på en parkerad skåpbils tak låg en grymme-cykel slängd.
Efter räden med spegeln och inte helt nyktra ångor tyckte vi att det skulle vara fruktansvärt häftigt med en cykel av dessa kaliber på festivalen.
Mads hängde sig ut från rampen. Milla höll hans ben, jag hans bälte.
Vi var obönhörligt för korta. Nu i efterhand kan tänkas att det nog var bäst så. Jo...
Efter ytterligare kanåkande började de blöta, kalla kläderna göra sig påminda och timmen var den att man ville däcka.
I alla fall jag.
Milla och Mads bestämde sig för att gänga i leran istället. Kanske ett mindre klokt beslut?
Jag är lite vilse i min egen värd och är först på väg in i fel tält. När jag så välter in i mitt eget tält och ser ett blont kortklippt huvud som inte på några villkor kan tillhöra varken mig, Lisa eller Carro, tror jag först att jag hamnat fel igen. Tills jag inser att det är Rune - vikingen.
Gott, tänker jag. Han är snygg. Här kanske man kan få gänga? Sen blir jag avbruten av att Lisa tittar upp under hans arm. Lilla skitliv.
onsdag
Jag vaknar av Kalles röst utifrån campet. "Men Milla sluta lägg på hela tiden dååå!". Milla som just vart i en diskution med Anna och John och inte alls orkat svara på Kalles hets-ringning klockan 8 på morgonen yttrade just någon om att Kalle var patetisk. Hon tystnar tvärt, väl medveten om att Kalle inte kan ha undgått att höra det sista.
I mitt huvud var detta bara alldeles för mycket ork, så jag kniper ihop ögonen och somnar ifrån den ankommande intrigen.
Så småningom tar vi oss dock upp och jag och Lisa tar gott om tid på oss. Vi ojar oss över gårdagen och Lisa visar upp ett smickrande sms från Filip "hoppas du får det kul med din blonda viking." Vi klagar lite på Filip och det faktum att han aldrig kan ta sig ur något med lite värdighet.
Nu hade ju Filip sina skäl att vara tjurig, men vi orkade mest vara irriterade för att han försvårade vårt uppbehälle på roskilde.
Efter ett bra tag letar vi oss in till Anna, Milla och John. Sitter där och snackar ett tag och Lisa nämner åter igen det irriterande smset.
"Ni vet att han dratt hem va?"
"VA?!"
Filip drog hem över bron föregående kväll, efter att ha kommit på Lisa och Rune där. Han har klippt banet och åkt för att hälsa på någon släkting i skåne.
En skopa dåligt samvete får vi nog och folk var så bekymrade för Filips skull.
Jag ska erkänna att jag tyckte det var skönt. Det hade aldrig blivit kul med det där historien i campet. Lisa skulle bli låst och Filip tetig. Massa seriöst skit. Bäst som så hände då.
Denna dagen får Milla med mig och Carro till dessa Värner och Värner (Värner och Viktor) som jag så snabbt avfärdade borta vid vattenhålet för ett par dagar sedan.
Dessa visar sig vara hyvelns killar som bjuder ut det mesta av vad de har i alla vägar. Trevliga, god musik, gott drag, roliga. Det finns alltså främlingar som håller den fanan uppe med.
Nöjda och fyllda går vi ett par timmar senare därifrån. Bestämmer oss för att besöka Johan och Mulle och co på vägen tillbaka till vårt camp och där lyckas den gode Martin snabbt ragga upp Camilla och jag drömde redan om hur Milla förvandlade de båda bröderna till buksyskon.
Det var som vanligt gott drag i Gbg camp 1, men så småningom påkallades ett behov av att fortsätta vidare.
Vi gick förbi duscharna igen. Anledningen var oklar, vi behövde knappast en till spegel? Men idag hade de förseglat duschkammaren och gjort den inbrottssäker.
På fylleinfall från Milla gick vi till Gbg camp2, där Charlie och co bodde. De hade tydligen blivit vänner igen. Kalle blev ju lagom förvånad att se mig där efter min uppläxning dagen innan, men han fick leva med det. Min ilska är sällan långvarig. Men kanske lätt upprörd om man retar den?
Vi höll oss vid detta campet resten av kvällen och jag var äckligt full och klängde mig fast i Bollens knä med tydliga avsikter att hångla upp honom. Hur det gick med det minns jag inte för tillfället, men jag förstår fortfarande inte vad det skulle vara bra för? Kanske kände jag bara hetsen för att alla andra gängade som kaniner runt om mig?
Jag blev ganska tidigt trött och vi går in till tältet istället där jag kryper ner i Kalles sovsäck och somnar i hans knä.
Enligt rykte satt han och Camilla kvar och drack i godan ro tills Milla somnade med öl i hand och Kalle gjorde henne sällskap.
torsdag
Åter igen inser jag att jag har överlevt natten och att jag för första gången på festivalen sovit riktigt varmt. Jag saknar dock helt minne av vart jag sovit, eller vart jag över huvud taget var under gårnatten.
Jag öppnar ögonen och stirrar rakt på en vilt främmande neger.
Livrädd.
Rör lite på benen och inser att nej, jag har inte gängat inatt.
Tack för det.
Men denna främmande pojke ligger mitt i min väg ut och jag vill inte för allt i världen väcka honom.
Efter en del instängd panik gjorde jag som så många gånger förr i mitt liv när jag inte orkar vara med mer. Jag somnar om.
Det är för övrigt kanske den sämsta vanan jag har. Hittils har aldrig problemen upplöst sig själva för att man sover upp dem ett tag extra.
Min sömn blev dock kortvarig. Trycket i blåsan gjorde sig påmint. Jag låg och stirrade i taket ytterligare ett tag innan jag insåg att detta inte gick mer.
Jag lyckas sträcka mig över min främmande nya vän och lirka upp dragkedjan och när jag tittar ut ur tältet kommer äntligen gårdagen tillbaka till mig.
Kalles tält.
Bra.
Vem negern är vet jag fortfarande inte. Men efter att ha uträttat mina behov är jag dock så säker på att det är han som är gäst i mitt tält, så jag kryper ner ett tag till i sovsäcken och ringer till Milla.
Hon svarar två meter ifrån mig i tältets andra "rum" och vi öppnar upp emellan oss.
En ny dag har tagit sin början. Pojken i mitt tält visade sig vara Kalles och co fjärde resesällskap som jag bara undgått att träffa. Alla är nöjda och Milla knäcker sin dörsta öl.
Hon ska bara dricka upp den, sen ska vi ta oss till stan och hinna duscha och allt innan alla andra vaknar och köerna börjar.
Camilla är inte en snabb tjej. Efter två timmar med samma öl ger jag upp henne och drar tillbaka till campet. Då har klockan hunnit bli runt 11 och det är för sent för att slippa köer.
Anna, John, Lisa och Carro var också på väg till stan när jag kom fram och jag slog följe med dem.
Det hade börjat regna. Duktigt.
Efter att ha inhandlat diverse ting, bland annat en flaska bailys som frestat mig hela dagen, slog vi oss ner på Mc Donalds i timmarna långa för att vänta ut regnet. Där inne började de prata om att dra redan på söndagen och jag kände att det var en diskution mer än vad jag orkade med just då. Så jag somnade - såklart.
Efter ett tag ringde Milla och undrade var vi var. Hon och Kalle hade lyckats ta sig hela vägen från Kalle till Gbg camp1 där de satt och var hungriga.
Eftersom vi nu hade insett att det inte skulle sluta regna och snart skulle dra oss tillbaka lekte jag barmhärtig och köpte med 4 big mac och co till de mindre effektiva uppe på campingen.
Nog för att det mesta regnade sönder på vägen men jag blev hälsad som en hjälte när jag kom och lämnade min beställning. Om jag fick sådant cred var dag så skulle jag vara en lyckligare människa. Det värmde.
Det visade sig att Johan och Mulle hade slagit fast sig själva som "grounded" i tältet över hela dagen från föregående kväll till 00.00 natten som skulle komma.
Jag satt kvar i skydd av regnet ett litet tag, sedan gick jag och Lisa och slog sak i projektet att duscha.
Duscharna var tomma, ingen insåg värdet av att bli ren i en dusch när det vräkte ner regn var än man gick. Vi kände oss iaf äckligt fräscha när vi så småningom var renskrubbade och tom nysminkade, rena kläder, nytvättade stövlar.
Tillbaka i campet hängde vi i gäng i Filips gamla tält som Anna, Milla och John hade tagit över. Jag fick ett sms som löd "syskonen är numera buksyskon" två sekunder innan Milla dök upp i tältöppningen.
Två saker slog mig med detta.
Det ena var att det var hysteriskt roligt.
Det andra att stackars Johan även han var grounded i tältet och måste ha bevittnat när hans bror gängade ihop det med hans gamla ragg.
Senare erfarade jag att mina farhågor var sanna, men pojken hade på något sätt undgått att märka något...?
Eftersom dagen var torsdag så var idag även dagen då banden drog igång.
Jag hade inget jag skulle se under dagen.
Hela mitt camp var frälsta av Killers.
Jag blev ensam kvar.
Då Mulle och Johans festival hade reducerats till 4 m2, kände jag mig rätt säker på att hitta dem i sitt camp så jag drog på besök.
Johan hade svikit dealen för kortspel, men Mulle satt ståndaktigt kvar i sitt tält och höll låda tillsammans med bla Plytet. Plytet är en kul kille, så jag bestämde mig självklart för att slå mig ner för att utbyta historier.
Någon gång på vägen blev även jag grounded till 00.00, dock med förmånen att få gå runt tältknuten för att kissa när nöden krävde. Sols nya kisställe.
Jag berättade min livs historia medan Plytet med gapande mun och stigande förundran lyssnade. Efteråt fastslog han att jag hade prickat in Knappens historia så när som exakt (jag sa dock inget om att ha käkat fingerfettet från mammas naglar på kanpparna hon slängde till mig dagligen). Så exakt att Knappens egen historia bleknade och han fick ta namnet Sol, medan jag numera bara fick lystra till Knappen. Jag kände att jag kunde leva med det och blev dessutom insatt som ordförande i elitgänget - jag skulle själv veta när jag blev avsatt.
Vidare följde en orgie där ingen fick behålla varken dopnamn, smeknamn eller öknamn och någonstans i denna röran kom en nyvaken Camilla (nya Jonk?) in och gjorde sällskap.
Martin kröp lojt bort från sin halvsovande position bakom mig och upp mot Millas knä. Där slog han åter rot och Milla verkade nöjd med det.
Klockan var över 00.00 och vi var officiellt inte grounded längre. Dock hade vi funnit ut nöjet med minimalt space och satt kvar ett bra tag med våra rövarhistorier. Någonstans på vägen började Mulle garva när en viss burk passerade honom och vulkanglöden sprutade åt alla håll. Milla och Johan slog vilt omkring sig för att släcka de uppflammande eldsvådorna runtom i tältet.
Av detta märkte jag inget, hade tankarna på helt annat håll, men det lät roligt. Jag skrattade.
Milla och Mulle (låter som Filip och Fredrik, Piff och Puff, yada yada) visade tendenser på att villa krypa samman och även jag hade på dessa 4 m2 funnit lämplig pojke och fann mig nöjd i förslaget att dra oss tillbaka.
Efter ett tags beundrande av Obs genomfart mitt genom Roskildes camping kröp vi in i världens minsta tälthalva, som dessutom delades med den gode Jonk, vilket han tydligt skulle känna av under natten.
Jonk sammanfattade kalaset med beskrivningen - "Jaha, då har man blivit knullad av Manx, med Sol som kondom", jag måste ge honom att beskrivningen var underhållande, och kanske även träffande?
Tydligen får man inte använda mer än 32000 tecken. Så nu fortsätter vi till nästa. Ha, ha, it´s not me. It´s the devil in me!
Varning utfärdas: Var du inte där, möda dig inte med att läsa, det kan döda dig.
lördag natt - söndag
Färden gick som omständigast från Uppsala via Borlänge, där jag bänkat mig tillsammans med närmsta släkting över peace and love.
I sista sekunden bangade Anna den milda omvägen och for med i Malins och Petes lilla hyrbil istället. Själv fick vi sällskap av Filip.
Vid 3-tiden på natten kom vi så oss iväg. Bilen var vad man kallar trång, då vi bemödade oss med att släpa med Jojo till Katrineholm. Solen hade redan gått upp då vi lämnade fjärran norland och vi jagade soluppgången nedåt. Under ett tillfälle var vi alla övertygade om att vi kört fel och lämnat jordens yta, då allt vi kunde se åt alla håll var en mjölkvit ogenomtränglig dimma. Det var väldigt vackert. Nirvana. Antagligen.
Himlen fick dock vänta och vi släppte istället av Jojo och for vidare. Förhörde oss med Annas bil någon gång, de var ett par timmar före och skulle stanna innan öresundsbron och sova ett par timmar medan vi jobbade oss ikapp.
Kul, tyckte vi, det kunde de glömma. Vi låg seriöst i 170 så gott som hela vägen ner (viss hänsyn för fartkameror och obetydliga samhällen vidtogs). Filip somnade som det barn han är och vaknade i skräck av våra hetsbromsningar. Kul, tyckte vi igen, Filip morrade något och somnade om.
Det bästa jag vet är alltså att åka bil på natten. Det går fort.
När vi stannade och käkade Mc Donalds fram mot morgonkvisten ringde Anna och förkunnade att nu var de i Malmö och tänkte somna. Det gick upp för oss att vi tagit in två av de tre timmarna på dem och vi kände oss allmänt hetsiga och nöjda med det. Vi ljög friskt om att vi var framme i Norrköping nu, men skulle snabba oss så mycket det gick.
Gott irriterade vår morotsbil blev när vi 45 min senare ringde och påpekade att vi stod vid sista utfarten från Sverige och väntade på dem. Men hade vi sovit så mycket mer då? Nä.
Där bytte äntligen Anna och Filip även plats och stämningen i vår lilla SAAB blev genast fem snäpp roligare.
Ida, Anna, Lisa, Camilla.
Över bron var det "forever young" som skallade på högsta ur högtalarna. Jag vet att det är lika kul att associera sig till den låten som att sjunga "your song" till den man älskar, men ibland har man anledning. Vi har anledning.
Efter en hetsig omkörning runt hyrbilen med tillhörande mooning blev det allt för kämpigt att dra upp de smäckade byxorna igen. Parkeringsvakten vid roskilde frågade oss något på deras främmande språk och gav Camilla en skeptisk blick över de bara benen. "Här kommer fler svenskar som tycker de är så jääävla kul" (här fanns nyss ett försök att skriva meningen på danska, men projektet lades ner).
Kön in var skärselden. Kan bara tänka mig hur det var tidigare på förmiddagen. Nu var klockan närmare 12 och en skrämd blick mot campingen bekräftade våra farhågor: Platsbrist.
Väl inne gick jag och Lisa iväg uppåt skateboard-rampen men mig som veteran (jag har vart på roskilde en gång förut) och vägvisare.
Till min lycka, Lisas förtret, fann vi några norrmän med veligt och glest uppbyggt camp endast en ruta vänster om min planerade drömplats.
Vad som skedde där var för övrigt underligt. Jag, bitterfittan, som är dömd till att alltid se på skeptis mot nya människor tyckte omedelbart att detta var hyvelns pojkar. Lisa, som älskar människor intill min bittraste irritation vägrade nästan slå sig ner på min perfekta spot p.g.a. de trista människorna som slått rot.
Lisas vilja kuvades dock snart och vi fick in alla våra 5 tält + partytält och fann oss äckligt nöjda och med vissa språksvårigheter med våra grannar.
Fram mot skymning beslutade vi oss för att göra en liten utflykt till east-camp och finna Annas syster med vänner som bodde där.
Hade vi vetat oss vilket helvete fjärran östern kan vara hade vi nöjt suttit kvar i våra stolar.
Vi tog med oss tillräckligt mycket läsk för att det skulle räcka över bron, till lite häng, och tillbaka igen.
Sen gick vi.
Och gick.
Och gick.
Anna sa någon bokstav som de höll till vid och vi frågade random vakt. Hans svar fick oss att hisna av skräck. Vi skulle alltså till Krakow. Men uppenbarligen hade vi gått halvvägs. Vi tog oss samman.
Tillslut kom vi fram till en sjö där våran hägrande bokstav befanns.
Anna ringde.
Vi hade gått fel.
Ny förfrågan.
Jodå! Vi var på rätt väg. Ungefär halvvägs, lite mindre.
Jaaaahaaaa...
Vi fortsatte. Ut över östeuropa, vandrade ett tag norrut mot Moskva, över Rysslands tundror. Passerade uralbergens slitna toppar. Nådde Ob och slog oss ner på en fiskeskuta i ett par månader. Irrade oss vilse på de sju haven och plötsligt stod vi i hetaste Australiens dödaste inland.
Där stod ett tält.
Däri bodde Maja och co. Lyckan var knapp. Något brast. Alla dog.
Sen började vi gå tillbaka.
På vägen gjorde dock någon genidraget att stanna till vid ett par vänner till John, Filip och Lisa som skickade runt en bacardi apple flaska till våra bensintömda magar.
Bacardi apple blev för övrigt lite av roskildes nationaldryck känner jag så här efteråt. Mycket till heder av den otroliga vandringen/never ending story/gudarna måste vara tokiga/whatever vi genomled denna första kväll.
Jag och Camilla kom tillbaka till campet. Alldeles för nyktra och med en irriterande röst i bakhuvudet som förkunnade att vi nu vart vakna i två dygn, förutom varsin timmas sömn i bilen. Helt nere för räkning kände vi oss dock inte än, så vi slet oss bort mot ett par vänner från Gbg. Kalle, Oskar, Bollen. Någonstans på vägen tog övertröttheten vägen och när sedan random kämpig kille kommer och vill vara med drar vi en lång och menlös utläggning om att vi är på lunarträff.
Till en början är vår nye vän inne på det vardagliga spåret att lunarstorm är skit, men efter förstaklassig hjärntvättning vill han ha våra lunar-adresser så vi kan höra av oss i framtiden. Såklart fick han det, blond_kebab och allt vad det var. Sen dog vi.
måndag
I tältet låg jag, Carro och Lisa i en förvirrad röra. Runt oss, under oss, över oss var packning överallt, någon av oss hade levt rövare under natten. Allt var som vanligt.
Ett gäng bestämde sig för att gå till bilen och hämta bandaren och lite annat som blivit kvar föregående dag. Väl där insåg vi att det skulle vara ett gott projekt att ta bilen in till stan och storshoppa för resten av veckan. Nöjda med vårt beslut backar vi ut från vår håla, och gräver upp en snygg lergrop i den nyvåta gräsmattan, där blir vi fast. Hur Lisa än kämpar och gungar med vår älskade SAAB så står vi stadigt.
Jag, Anna, Milla ställer oss och knuffar och stånkar och stönar och tillslut, med ett avgrundsvrål, far bilen upp. Milla hoppar lätt åt sidan för att slippa bli nersmetad av leran - åt fel håll. Och här sätter hon grunden till vad som kommer förfölja henne genom hela festivalen - roskildes lerigaste tjej/leran.
Malin och Pete som godmodigt stått med hyrbilsdörren öppen får sin del av katastrofen med. De blanka, vita, lädersätena finnes sig plötsligt tigrerade av lerspots. Kul, tyckte de nog.
Projektet med bilen lades ner och vi drar oss mot vattenhålen för att bada miss Boström.
När vi står där som bäst och balanserar flickan med benet up i vattenhon kommer två skapligt utseende pojkar fram på friarfärd. Min åter igen skeptiska hjärna var inte alls med på detta med random boys söker söt tjej och ställde mig kyligt i bakgrunden. Anna och Camilla lovade dock att komma förbi senare.
Dagen förflöt som bäst i vårt egna camp och vi bekantade oss med dessa norrmän. Lisa erkände inte bara att de var trevliga, utan även en viss dragning till den store blonde vikingen Rune. Hon vet självklart sin plats, flickan, och kommer så småningom krypandes vid mina fötter för att tacka mig för utmärkt vald campplacering. Vad lisas pojkvän sen två år tyckte om tältplaceringen blir en senare historia.
Jag och Lisa med flera bestämmer oss så småningom för att besöka Jocke i hans camp och där bjuds vi in på veckans första feske fjease. Fyllan värmer oss alla gott men John ömkar sig för att han saknar Anna som han sett kline med en annan kille. Vi håller hans tankar på annat och i och med det tilltar såklart fyllan ytterligare.
Detta blir även kvällen då vi tjejer bevisar att minsann vi med kan ståkissa. Jag är först ut och klarar det galant, bakåt då, inte framåt. Lisa följer strax efter med ett nästan lika lyckat resultat och senare är det även Carros tur. Hon var förvisso sist, men tjejen pissar framåt (bara för att hennes fitta är vänd bakochfram), så hon vinner nog högsta credet där.
Efter ett tag får jag syn på Lisas hand i Kalles och jag tänker att stopp där, detta är inte vad jag kallar en god idé. För att förklara detta nrämare kommer en snabb resumé av tidigare upplevelser:
Kalle och Milla var kks deluxe under något halvår. Under detta halvår råkade Lisa och Kalle gänga någon gång, men de kom överens om att inte säga det till någon. Lisa kände dock ett behov att läcka till någon och jag satt bra till hands och höll missbelåtet min käft. Även Kalle kände uppenbarligen ett behov av att läcka lite, och här var källan betydligt mer löskäftad.
Nu tror väl ingen att detta var något Camilla skulle bry sig om, men Lisas snesteg: hennes beslut.
Hur som helst så visar det sig nu att alla Charlies vänner i Gbg var fullt medvetna om att han och Lisa pluggat lite och snart blir Milla den enda som inte vet något, och sånt är inte juste. Och här sitter de två och håller varandra i handen igen med uppenbara avsikter att ta in i första bästa tält.
Jag och fyllan spårade ur lite och lekte moraltant med de tu som lovade att berätta allt för Milla följande dag. Sen tog de in i tält.
Så småningom droppar folket ner döda omkring oss och jag och Oskar finner oss vara själva, utlämnade till roskildes bestar. Vi beslutar oss för att dra bort till hans camp och börjar färden genom den redan ganska geggiga festival-campingen.
På vägen ringer dock Björn och säger att de är framme på festivalen och behöver en tältplats för deras typ-8-mannatält. Lyckat, säkert. Dock ränner jag samtidigt som jag pratar med honom in i ett stort hål på campingen som jag i mörkret bestämmer mig för att paxa.
Grannarna till hålet är inte helt nöjda då de hävdar att de hållt just den platsen sen campingen öppnade. Det finns väl fler platser tänker jag surt och börjar gräla. Oskar överger mig så småningom för att vandra tillbaka till sig och jag står stolt kvar.
När så Björn tillslut kommer fram med sin packning inser hans något nyktrare hjärna att det kanske inte alls är världens bästa idé att slå upp ett gigantiskt tält omringat av grannar som hatar en. Vi letar vidare och kommer så småningom bort till vårt camp där vi inser att platsen under det rasade partytältet som någon ställt upp i hördet skulle vara ett perfekt ställe att slå upp ett stort tält på. Bort med partytältet i stillhet och så fick vi Björn och Sofia med vänner som grannar.
Jag kryper in till Carro i tältet och däckar.
tisdag
Tisdagen var något av en ödesdag för lilla roskilde. Hur allt kom sig omkring är lite oklart. Men jag var den enda som stod helt utanför det hav av intriger som byggdes upp och nöjt kunde le åt andras förtvivlan. På dagen hängde jag, Lisa, Filip och Carro vid skate-board rampen och alla drack varandra till. Jag, Lisa, Carro och Filip var borta hos Kalle och co ett tag och Kalle, som inte förstod att Filip var Lisas Filip var äckligt nära att avslöja hela historien om fyllegänget föregående dag.
Någon gång fram mot kvällen, tillbaka i vårat camp kommer Lisa med sitt erkännande om Kalle. Milla som just kommit tillbaka efter nattligt och dagligt umgänge med en av "Värner och Värner" - pojkarna vid vattenhålet - skrattar åt henne och berättar att hon en gång misstänkt det utifrån något jag och Lisa sa till varandra. Flickan har öronen med sig.
Efter att paret Lisa - Filip haft pauser och trassel i sitt förhållande under en längre tid och ingen egentligen räknar dem som ett par längre - alldra minst Lisa själv - så reagerade jag inte alls på att hon gängade med Charlie Johannesson under natten.
Filip var dock allmänt upprörd över hur hon betedde sig under festivalen (självklart utan att veta om att hon vart "otrogen" under natten). Han var less för att hon drog sig undan när han rörde vid henne och vägrade visa någon form av ömhet för honom.
Jag drog aningens irriterad med Filip bort och förklarade åter igen för honom villkoret för att vi hade låtit honom och John bo i vårt camp.
Inga jävla intriger. Spara problemen tills du kommer hem om de verkligen är så viktiga.
Dock visar sig Lisas minne av att hon har med sig en Filip som fortfarande är dökär i henne och räknar henne som sin flickvän vara ännu kortare än mitt och plötsligt har hon slingrat sig upp i sin blonde viking Runes knä och kliner upp honom efter alla hånglets lagar.
Filip sitter aningens fastfrusen med blicken chockerat fixerad på Lisa innan han inser sanningen och lätt hysteriskt försvinner sin väg.
Även John spårar ur på Anna och jag går iväg och får ta samma visa med honom. Vid samma lätt avskilda partytält som uppläxningen med Filip.
När sedan Charlie kommer och ska vara kämpig och kär mot Milla som han dagen innan irriterat förkunnade att han brydde sig lika litet om som en loppa på cirkus är det bara att gå rundan igen.
Efter någon halvtimmas velande med en liten pojke som inte för fem öre har förmågan att lyssna och ta till sig av vad andra människor säger till honom börjar jag få en lätt hysterisk känsla av "jag visste att det skulle bli så här" och "varför slösar jag bort min kväll på var och en av mina vänners sårade partners" och när Kalle för hundrade gången säger något som åter igen bevisar att han inte lyssnat ett ord på vad jag sagt kan jag inte orka mer än att be honom dra åt helvete.
Något irriterade på kvällens vändning drar jag och Milla ut på rövartåg i största allmänhet.
På egen hand.
Utan intriger.
Innan vi hinner dra kommer dock Sofia rännande och börjar skälla på Björn för att han dragit från ena eller andra tillställningen. Vi flyr.
Vi kommer snart fram till duscharna och smiter in för att dö lite under det varma taket.
Väl inne inser vi att en spegelvägg till campet inte alls skulle vara fel och ställer oss och hänger över den stora spegeln. Den var inte alls lätt att få loss och både jag och Milla hade drabbats av mystisk noja, antagligen orksakad av diverse tveksamma intag i våra arma kroppar.
Var gång vi råkade låta mer än en hasselmus gör på strövtåg rusade vi in på toaletten och gömde oss med hjärtat i halsgropen.
Plötsligt small spegeln loss och vi kunde nöjda rymma ut i friheten.
I campet var det nu så gott som dött. Vi ställde stolt upp spegelväggen mot partytältet och beundrade först spegeln i sin helhet, sedan oss själva i spegeln blanka yta.
Millas norskeragg Mads kom in i campet och hjälpte oss beundra mästerverket ett tag innan vi började ta oss ut på färd igen. Det började regna och blev kallt och vi insåg snabbt att det enda vettiga stället att uppbehålla sig på var på skateboard-rampen där vi åkte vattenkana och var allmänt nöjda.
Det var lite svårt om man heter Ida Jangland att ta sig upp över rampens kant i halkan och övriga två hade mycket kul åt mina magplask.
Jag besegrade hindret och kravlade mig upp. Ett par meter framför oss, på en parkerad skåpbils tak låg en grymme-cykel slängd.
Efter räden med spegeln och inte helt nyktra ångor tyckte vi att det skulle vara fruktansvärt häftigt med en cykel av dessa kaliber på festivalen.
Mads hängde sig ut från rampen. Milla höll hans ben, jag hans bälte.
Vi var obönhörligt för korta. Nu i efterhand kan tänkas att det nog var bäst så. Jo...
Efter ytterligare kanåkande började de blöta, kalla kläderna göra sig påminda och timmen var den att man ville däcka.
I alla fall jag.
Milla och Mads bestämde sig för att gänga i leran istället. Kanske ett mindre klokt beslut?
Jag är lite vilse i min egen värd och är först på väg in i fel tält. När jag så välter in i mitt eget tält och ser ett blont kortklippt huvud som inte på några villkor kan tillhöra varken mig, Lisa eller Carro, tror jag först att jag hamnat fel igen. Tills jag inser att det är Rune - vikingen.
Gott, tänker jag. Han är snygg. Här kanske man kan få gänga? Sen blir jag avbruten av att Lisa tittar upp under hans arm. Lilla skitliv.
onsdag
Jag vaknar av Kalles röst utifrån campet. "Men Milla sluta lägg på hela tiden dååå!". Milla som just vart i en diskution med Anna och John och inte alls orkat svara på Kalles hets-ringning klockan 8 på morgonen yttrade just någon om att Kalle var patetisk. Hon tystnar tvärt, väl medveten om att Kalle inte kan ha undgått att höra det sista.
I mitt huvud var detta bara alldeles för mycket ork, så jag kniper ihop ögonen och somnar ifrån den ankommande intrigen.
Så småningom tar vi oss dock upp och jag och Lisa tar gott om tid på oss. Vi ojar oss över gårdagen och Lisa visar upp ett smickrande sms från Filip "hoppas du får det kul med din blonda viking." Vi klagar lite på Filip och det faktum att han aldrig kan ta sig ur något med lite värdighet.
Nu hade ju Filip sina skäl att vara tjurig, men vi orkade mest vara irriterade för att han försvårade vårt uppbehälle på roskilde.
Efter ett bra tag letar vi oss in till Anna, Milla och John. Sitter där och snackar ett tag och Lisa nämner åter igen det irriterande smset.
"Ni vet att han dratt hem va?"
"VA?!"
Filip drog hem över bron föregående kväll, efter att ha kommit på Lisa och Rune där. Han har klippt banet och åkt för att hälsa på någon släkting i skåne.
En skopa dåligt samvete får vi nog och folk var så bekymrade för Filips skull.
Jag ska erkänna att jag tyckte det var skönt. Det hade aldrig blivit kul med det där historien i campet. Lisa skulle bli låst och Filip tetig. Massa seriöst skit. Bäst som så hände då.
Denna dagen får Milla med mig och Carro till dessa Värner och Värner (Värner och Viktor) som jag så snabbt avfärdade borta vid vattenhålet för ett par dagar sedan.
Dessa visar sig vara hyvelns killar som bjuder ut det mesta av vad de har i alla vägar. Trevliga, god musik, gott drag, roliga. Det finns alltså främlingar som håller den fanan uppe med.
Nöjda och fyllda går vi ett par timmar senare därifrån. Bestämmer oss för att besöka Johan och Mulle och co på vägen tillbaka till vårt camp och där lyckas den gode Martin snabbt ragga upp Camilla och jag drömde redan om hur Milla förvandlade de båda bröderna till buksyskon.
Det var som vanligt gott drag i Gbg camp 1, men så småningom påkallades ett behov av att fortsätta vidare.
Vi gick förbi duscharna igen. Anledningen var oklar, vi behövde knappast en till spegel? Men idag hade de förseglat duschkammaren och gjort den inbrottssäker.
På fylleinfall från Milla gick vi till Gbg camp2, där Charlie och co bodde. De hade tydligen blivit vänner igen. Kalle blev ju lagom förvånad att se mig där efter min uppläxning dagen innan, men han fick leva med det. Min ilska är sällan långvarig. Men kanske lätt upprörd om man retar den?
Vi höll oss vid detta campet resten av kvällen och jag var äckligt full och klängde mig fast i Bollens knä med tydliga avsikter att hångla upp honom. Hur det gick med det minns jag inte för tillfället, men jag förstår fortfarande inte vad det skulle vara bra för? Kanske kände jag bara hetsen för att alla andra gängade som kaniner runt om mig?
Jag blev ganska tidigt trött och vi går in till tältet istället där jag kryper ner i Kalles sovsäck och somnar i hans knä.
Enligt rykte satt han och Camilla kvar och drack i godan ro tills Milla somnade med öl i hand och Kalle gjorde henne sällskap.
torsdag
Åter igen inser jag att jag har överlevt natten och att jag för första gången på festivalen sovit riktigt varmt. Jag saknar dock helt minne av vart jag sovit, eller vart jag över huvud taget var under gårnatten.
Jag öppnar ögonen och stirrar rakt på en vilt främmande neger.
Livrädd.
Rör lite på benen och inser att nej, jag har inte gängat inatt.
Tack för det.
Men denna främmande pojke ligger mitt i min väg ut och jag vill inte för allt i världen väcka honom.
Efter en del instängd panik gjorde jag som så många gånger förr i mitt liv när jag inte orkar vara med mer. Jag somnar om.
Det är för övrigt kanske den sämsta vanan jag har. Hittils har aldrig problemen upplöst sig själva för att man sover upp dem ett tag extra.
Min sömn blev dock kortvarig. Trycket i blåsan gjorde sig påmint. Jag låg och stirrade i taket ytterligare ett tag innan jag insåg att detta inte gick mer.
Jag lyckas sträcka mig över min främmande nya vän och lirka upp dragkedjan och när jag tittar ut ur tältet kommer äntligen gårdagen tillbaka till mig.
Kalles tält.
Bra.
Vem negern är vet jag fortfarande inte. Men efter att ha uträttat mina behov är jag dock så säker på att det är han som är gäst i mitt tält, så jag kryper ner ett tag till i sovsäcken och ringer till Milla.
Hon svarar två meter ifrån mig i tältets andra "rum" och vi öppnar upp emellan oss.
En ny dag har tagit sin början. Pojken i mitt tält visade sig vara Kalles och co fjärde resesällskap som jag bara undgått att träffa. Alla är nöjda och Milla knäcker sin dörsta öl.
Hon ska bara dricka upp den, sen ska vi ta oss till stan och hinna duscha och allt innan alla andra vaknar och köerna börjar.
Camilla är inte en snabb tjej. Efter två timmar med samma öl ger jag upp henne och drar tillbaka till campet. Då har klockan hunnit bli runt 11 och det är för sent för att slippa köer.
Anna, John, Lisa och Carro var också på väg till stan när jag kom fram och jag slog följe med dem.
Det hade börjat regna. Duktigt.
Efter att ha inhandlat diverse ting, bland annat en flaska bailys som frestat mig hela dagen, slog vi oss ner på Mc Donalds i timmarna långa för att vänta ut regnet. Där inne började de prata om att dra redan på söndagen och jag kände att det var en diskution mer än vad jag orkade med just då. Så jag somnade - såklart.
Efter ett tag ringde Milla och undrade var vi var. Hon och Kalle hade lyckats ta sig hela vägen från Kalle till Gbg camp1 där de satt och var hungriga.
Eftersom vi nu hade insett att det inte skulle sluta regna och snart skulle dra oss tillbaka lekte jag barmhärtig och köpte med 4 big mac och co till de mindre effektiva uppe på campingen.
Nog för att det mesta regnade sönder på vägen men jag blev hälsad som en hjälte när jag kom och lämnade min beställning. Om jag fick sådant cred var dag så skulle jag vara en lyckligare människa. Det värmde.
Det visade sig att Johan och Mulle hade slagit fast sig själva som "grounded" i tältet över hela dagen från föregående kväll till 00.00 natten som skulle komma.
Jag satt kvar i skydd av regnet ett litet tag, sedan gick jag och Lisa och slog sak i projektet att duscha.
Duscharna var tomma, ingen insåg värdet av att bli ren i en dusch när det vräkte ner regn var än man gick. Vi kände oss iaf äckligt fräscha när vi så småningom var renskrubbade och tom nysminkade, rena kläder, nytvättade stövlar.
Tillbaka i campet hängde vi i gäng i Filips gamla tält som Anna, Milla och John hade tagit över. Jag fick ett sms som löd "syskonen är numera buksyskon" två sekunder innan Milla dök upp i tältöppningen.
Två saker slog mig med detta.
Det ena var att det var hysteriskt roligt.
Det andra att stackars Johan även han var grounded i tältet och måste ha bevittnat när hans bror gängade ihop det med hans gamla ragg.
Senare erfarade jag att mina farhågor var sanna, men pojken hade på något sätt undgått att märka något...?
Eftersom dagen var torsdag så var idag även dagen då banden drog igång.
Jag hade inget jag skulle se under dagen.
Hela mitt camp var frälsta av Killers.
Jag blev ensam kvar.
Då Mulle och Johans festival hade reducerats till 4 m2, kände jag mig rätt säker på att hitta dem i sitt camp så jag drog på besök.
Johan hade svikit dealen för kortspel, men Mulle satt ståndaktigt kvar i sitt tält och höll låda tillsammans med bla Plytet. Plytet är en kul kille, så jag bestämde mig självklart för att slå mig ner för att utbyta historier.
Någon gång på vägen blev även jag grounded till 00.00, dock med förmånen att få gå runt tältknuten för att kissa när nöden krävde. Sols nya kisställe.
Jag berättade min livs historia medan Plytet med gapande mun och stigande förundran lyssnade. Efteråt fastslog han att jag hade prickat in Knappens historia så när som exakt (jag sa dock inget om att ha käkat fingerfettet från mammas naglar på kanpparna hon slängde till mig dagligen). Så exakt att Knappens egen historia bleknade och han fick ta namnet Sol, medan jag numera bara fick lystra till Knappen. Jag kände att jag kunde leva med det och blev dessutom insatt som ordförande i elitgänget - jag skulle själv veta när jag blev avsatt.
Vidare följde en orgie där ingen fick behålla varken dopnamn, smeknamn eller öknamn och någonstans i denna röran kom en nyvaken Camilla (nya Jonk?) in och gjorde sällskap.
Martin kröp lojt bort från sin halvsovande position bakom mig och upp mot Millas knä. Där slog han åter rot och Milla verkade nöjd med det.
Klockan var över 00.00 och vi var officiellt inte grounded längre. Dock hade vi funnit ut nöjet med minimalt space och satt kvar ett bra tag med våra rövarhistorier. Någonstans på vägen började Mulle garva när en viss burk passerade honom och vulkanglöden sprutade åt alla håll. Milla och Johan slog vilt omkring sig för att släcka de uppflammande eldsvådorna runtom i tältet.
Av detta märkte jag inget, hade tankarna på helt annat håll, men det lät roligt. Jag skrattade.
Milla och Mulle (låter som Filip och Fredrik, Piff och Puff, yada yada) visade tendenser på att villa krypa samman och även jag hade på dessa 4 m2 funnit lämplig pojke och fann mig nöjd i förslaget att dra oss tillbaka.
Efter ett tags beundrande av Obs genomfart mitt genom Roskildes camping kröp vi in i världens minsta tälthalva, som dessutom delades med den gode Jonk, vilket han tydligt skulle känna av under natten.
Jonk sammanfattade kalaset med beskrivningen - "Jaha, då har man blivit knullad av Manx, med Sol som kondom", jag måste ge honom att beskrivningen var underhållande, och kanske även träffande?
Tydligen får man inte använda mer än 32000 tecken. Så nu fortsätter vi till nästa. Ha, ha, it´s not me. It´s the devil in me!
Kommentarer
Trackback