saltomoNtal

Som omnämns går jag på en ytterst spännande pencilinkur mot klamydia (varför alltid jag?). Som jag antagligen också nämnt, whiner som jag är, är jag allergisk mot antibiotika.
Alltid en bra kombination, men här är det frågan om att välja mellan två onda ting. Och en dag ska jag har en eller ett par knodds rännande runt i min stora lyxvilla.
Alltså: Eat it.
Vilket får till följd att jag vandrar runt som en zombie på jobbet och stupar i säng så fort jag kommer hem. Jag har således tillbringat de senaste åtta dagarna mer i vågrät än lodrät ställning, med antingen sjukligt rosiga kinder eller huttrande med tjocktröja under mitt duntäcke. Ännu har jag inte spytt, men gränsen är nära. (Är det så här det känns att ha AIDS?)
Love life, life loves you.
Idag och i morgon. Det är hur många dagar till jag måste trycka i mig mögel på tablett och nu börjar i sanning min kropp bryta ihop.
Det står att man kan få diarré av tabletterna, det har jag helt hoppat över, tack Gud. Dock för halvtimmen sen kände jag ett behov av att klämma lite på toan. Satt och höll på kalaset ett tag för att den rätta goa känslan skulle infinna sig (jag får inte ha sex, så jag får hitta andra njutningar).
Som de flesta redan förstått färjades toapappret och vattnet rött av klart fint, friskt(?) blod. Underbart.

Nu längtar jag efter fredag. Fri, fri!